Enskilt avlopp

10% av de svenska hushållen som har enskilda avlopp
släpper ut lika mycket övergödande ämnen som de 90%
som är anslutna till kommunalt reningsverk.

Anledningen är att många enskilda avlopp är för dåliga eller för gamla. Det
gäller särskilt direktutsläpp, stenkistor och äldre infiltrationsanläggningar.

Direktutsläpp

Vid direktutsläpp går avloppsvattnet direkt från slamavskiljare, utan att
renas ut i diken och vattendrag eller annan mark. Orenat avloppsvatten
innehåller fosfor och kväve som bidrar till övergödningen. Utsläpp kan
dessutom innebära en smittorisk. Nässlor gillar kväve och kan vara ett
tecken på utsläpp. En gråaktig sörja i diket kan också bero på att det
innehåller avloppsvatten.

Stenkista

Med en stenkista går avloppsvattnet från slamavskiljare ut i ett stenröse
under marken. Reningen av avloppsvattnet är dålig. Avloppsvattnet rinner
lätt ner och når snabbt grundvattnet. I vissa fall har avloppsledningen med
rensbrunnar dragits till närmsta stengärdsgård, eller ut i en åker eller
skogsmark.

Om det finns vatten i rensbrunnen innan stenkistan tyder detta på att det
är stopp eller att grundvattennivån är hög. I extrema fall kan det leda till
att vattnet rinner bakvägen in i källaren.

Äldre infiltration

En infiltration fungerar miljömässigt i 20-30 år. Detta varierar dock
beroende på markförhållanden, hur den är byggd, hur djupt ner den ligger
med mera.

Att en infiltration inte fungerar kan till exempel märkas på att det börjar
lukta mer avlopp runt den, det står vatten i spridarrören eller
luftningsrören, att vattnet inte rinner ur slamavskiljaren eller att det
tränger upp vatten i markytan. En infiltration kan sluta fungera både på
grund av ålder och för att den är felplacerad. Fel placering kan vara att den
till exempel ligger för djupt i marken eller i en låg punkt där det flödar en
del markvatten.

Kontakt

Skriv ut
Senast uppdaterad: 30 juli 2017
Hållbarhet och miljö