Handledaren Andreas och Ali på Bengtsgård

Solen skiner och Andreas Larsson och Ali Muhammadi är på väg ut i den stora trädgården på hvb-hemmet Bengtsgård i Rottne.

- Ska vi spela volleyboll eller fotboll? Jag hinner bara en liten stund för min fotbollsträning börjar ju fem, säger Ali.

Ali är 16 år och kommer från Afghanistan. För ett år sedan flydde han till Sverige, helt ensam. Till Bengtsgård kom han för nio månader sedan.

- Jag trivs bra här, från början kände jag ju inte någon, men nu har jag fått vänner och jag går i skolan. Men det är svårt med svenskan, jag pratar inte så mycket svenska än. Så ibland när jag har svårt att få fram vad jag vill, då använder jag Google translate, säger Ali och visar appen i sin telefon.

- Men du pratar bättre än du tror. När jag kom tillbaka från semestern märkte jag att du blivit otroligt mycket bättre. Och du är ambitiös, du går ju upp först av alla på morgonen, sätter dig i soffan och tränar svenska, säger Andreas.

Andreas är utbildad fritidsledare och har jobbat med barn och ungdomar i tjugo år, men i rollen som handledare på ett hvb-hem är han ganska ny. Jobbet innebär att stötta och vägleda de ensamkommande killarna som bor här så att de, när de fyller 18 år, är rustade för att själva klara vardagen. Ett jobb som inte är helt olikt att vara förälder, även om det såklart finns många skillnader.

- Vi är en stor del i de här pojkarnas liv och det innebär ett stort ansvar. Vi ska peppa dem och underlätta för dem, men samtidigt gäller det att inte lägga sig i och göra för många saker åt dem. Ofta behöver vi handledare ta ett steg tillbaka och bara låta saker hända, det är då de utvecklas och lär sig ta ansvar, säger Andreas.

På Bengtsgård bor just nu åtta killar; fyra från Aghanistan, tre från Somalia och en från Eritrea. Pojkarna har alla gode män som kommunen utsett och som är deras vårdnadshavare med ansvar för exempelvis deras ekonomi. Men det är Bengtsgård som är "hemma", säger Ali.

- Vi är lite som en familj här och vi gör mycket saker tillsammans. Andreas och de som jobbar här är snälla, men ibland stränga också.

- Ja, vi måste ju styra upp er lite ibland, se till att ni sköter er. Men skämt åsido, det är en härlig känsla att jobba här. Bengtsgård ser ju väldigt mycket ut som ett hem, både inne och ute i trädgården. Samtidigt måste man vara ödmjuk inför att de här pojkarna inte valt varken oss eller Bengtsgård. Det krävs att vi bygger upp ett förtroende och visar att vi finns här i alla lägen, både när det är roligt och när det är jobbigt. Först då blir det ett hem, säger Andreas.

Att Andreas och Ali har idrotten som gemensamt intresse märks tydligt. Ali berättar att han, förutom fotbollsträningarna i Sandsbro tre gånger i veckan, även tränar på gym och går på simskola. Dessutom gillar han att springa och Andreas har hjälpt honom att anmäla sig till flera lopp, bland annat Väckelsångsloppet och Musikmilen. Imorgon ska Andreas ta med honom och några av de andra killarna på en Öster-match.

- Vi som jobbar här har olika intressen. Jag gillar idrott, någon gillar mat, någon är mer estetisk och så vidare. Så vi gör olika saker med killarna, kryddar vardagen med våra personligheter kan man säga. Även om ungdomarnas intressen alltid står i centrum, säger Andreas.

Ikväll, efter fotbollsträningar och andra aktiviteter, blir det som vanligt fredagsmys på Bengtsgård. Då kommer också en av de ungdomar som tidigare bott här, på besök. Han bor numera i en egen lägenhet eftersom han är över 18 år.

- Det är jobbigt när de flyttar, när vi ska att släppa taget och låta dem ta steget ut i vuxenvärlden. Därför är det så kul att de fortfarande vill komma hit och hälsa på. Det är ganska likt när ens egna barn flyttar hemifrån, skrattar Andreas.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 8 augusti 2017