Undersköterskan Sofie gillar pratstunderna med de äldre

Det är eftermiddag och solen lyser in genom Birkagårdens fönster på Öster i Växjö. Kvällsmaten förbereds, men annars är det lugnt och stilla. Några av de boende sitter i soffan framför kakelugnen och pratar, medan andra är på sina rum.

Britt Mejenqvist Lönnerheden sitter inne hos sig och tittar på gamla fotografier. Till varje bild finns en berättelse, ofta från Sävsjö där Britt är uppvuxen. Sofie Johansson som är undersköterska sitter bredvid och lyssnar på historierna.

- Du är så bra på att berätta Britt. Det är roligt att höra hur det var när du var ung, säger hon.

- Ja, jag är ju bra på att prata, som en kulspruta är jag! Men däremot har jag alltid varit slarvig med fotografierna, jag har dom inte i album utan i skokartonger. Men det går ju bra det också, säger Britt som bott på Birkagården i fyra år.

Sofie Johansson började jobba på Birkagården för ett och ett halvt år sedan. Och redan från första dagen kände hon sig hemma.

- Jag tänkte direkt att här vill jag hamna när jag blir gammal. Det var något med atmosfären. Jag önskar verkligen att min generation också kan få det såhär när vi blir gamla.

Vi går ut till sofforna, fåtöljerna och den vackra kakelugnen. Sofie berättar att ugnen fungerar, men sist de eldade i den, vid jul, så fick brandkåren rycka ut för det rök in så mycket. Sofie och kollegorna skrattar åt minnet.

- Det var något fel med spjället, så sedan dess har vi inte eldat. Men nästa gång så vet vi hur vi ska göra, då ska vi få en mysig brasa hoppas vi, säger en av Sofies kollegor och skrattar.

- Vi är en jättebra personalgrupp och jag är alltid glad när jag går till jobbet, säger Sofie.

- Ja, ni är ett bra team som jobbar här. Vi kan både skratta tillsammans och vara tysta tillsammans, det är viktigt. Och du är bra på att lyssna Sofie, det uppskattar jag, även om du har ont om tid ibland, säger Britt.

- Ja, jag försöker få tiden att räcka till att just sitta ner och prata en stund. Ibland får man tänka bort sådant som kanske egentligen inte var så viktigt och tänka att jag också gör något viktigt när jag tar mig tid och lyssnar, säger Sofie.

Britt flyttar över från rullstolen till en fåtölj. Sofie lägger vant en kudde bakom hennes rygg och ser till så hon sitter bekvämt. Britt tar fram chokladen hon vann på bingon tidigare i veckan och bjuder oss.

- Bingon är rolig, något att se fram emot. Och så tycker jag om när vi är ute och går. Jag är tydlig mot personalen med vad jag tycker om och inte, ärlighet är det bästa som finns här på jorden, säger Britt.

- Ja du är rakt på sak Britt, det är bra. Och du märker när det är någon förändring. Till och med när jag färgat håret, då får jag veta vad du tycker, skrattar Sofie.

- Ja, jag kan nog vara lite fräck ibland. Som när du satte dit den där pärlan i näsan. Det tyckte jag inte om. Men jag har vant mig, den är ju så liten och diskret, säger Britt och pekar på Sofies näsa.

Klockan är snart 17 och då blir det kvällsmat. De äldre sätter sig ner runt matborden. På varje plats ligger en fin sten med var och ens namn skrivet. Idag står makaroner och köttfärssås på menyn och maten är en viktig del av vardagen, det tycker både Britt och Sofie.

- Ibland gnäller jag på maten, men jag säger också när det är bra! Ibland när det är extra gott ber jag dem som jobbar här att skicka ett mejl till köket och ge beröm, säger Britt.

Sofie tittar ut över matsalen och säger att det är såhär det är när det är som allra bäst.

- Jag trivs när jag ser att de äldre mår bra, när man skojar och skrattar tillsammans och när jag känner att alla är i balans.

- Ja, du har hjärtat på rätta stället du, Sofie. Hjärtat måste vara med och det är det oftast här på Birkagården, säger Britt.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 8 augusti 2017