Bedömning av risk för undernäring

Det inledande steget i Nutritionsvårdsprocessen är riskbedömning, även kallad nutritionsscreening, vilket är en metod för att identifiera personer som löper risk för att bli undernärda eller redan lider av undernäring.

Undernäring definieras av Socialstyrelsen enligt följande:

"Tillstånd där brist på energi, protein eller andra näringsämnen har orsakat mätbara och ogynnsamma förändringar i kroppens sammansättning, funktion eller av en persons sjukdomsförlopp".

Det är alltid lättare att förebygga än att behandla undernäring. Senior Alert är det kvalitetsregister som används inom äldreomsorgen i syfte att upptäcka, förebygga och åtgärda risk för bland annat undernäring.

Patienter över 65 år

I äldreomsorgen ska alla patienter över 65 år erbjudas riskbedömning med Mini Nutritional Assessment (MNA) vid inskrivning på boendet eller när insatser påbörjar i ordinärt boende. I MNA ingår bl a vikt- och längdkontroll samt beräkning av BMI.

Om ingen risk för undernäring identifieras erbjuds ny riskbedömning efter ett år eller oftare vid förändrat hälsotillstånd. Om risk för undernäring eller undernäring föreligger ska viktkontroll erbjudas oftare. Sjuksköterskan bedömer frekvens.

De som tackar nej till att ingå i registret Senior alert ska ändå ges möjlighet att få sitt näringstillstånd utrett. MNA kan även då användas, men resultatet registreras inte i Senior alert utan dokumenteras enbart i journalen.

Allt som registreras i Senior alert ska också dokumenteras i journalen. Sjuksköterskan är ansvarig för att dokumentera det som rör nutrition.

Varför ska patienter med hemtjänst/hemsjukvård riskbedömas?

En person som inte tidigare är hemsjukvårdspatient kan bli det, enbart på grund av nutritionsproblematik, efter bedömning av sjuksköterska. Många i ordinärt boende behöver dock inte insats av den kommunala hälso- och sjukvården för sina nutritionsproblem. Då kan personalen eller anhöriga med stöd av dietist från regionen hjälpa till.

De personer som är i behov av insatser från den kommunala hälso- och sjukvården ska erbjudas riskbedömning med MNA, med vikt- och längdkontroll samt beräkning av BMI. Vikt och BMI bör sedan följas upp enligt den bedömning som görs av uppföljningsbehovet.

Patienter under 65 år

Patienter inom hemtjänst/särskilt boende som är ynge än 65 år samt alla åldrar inom omsorg funktionsnedsättning ska erbjudas riskbedömning enligt Socialstyrelsens/Sveriges Kommuner och Landstings (SoS/SKL) tre frågorlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster:

  1. ofrivillig viktnedgång (oavsett tidsförlopp och omfattning)
  2. undervikt (BMI <20 om yngre än 70 år eller BMI <22 om över 70 år)
  3. någon typ av ätsvårighet, t.ex. nedsatt aptit, dysfagi m.m.

Risk för undernäring föreligger om patienten har en eller flera av dessa riskfaktorer. Det är viktigt att påpeka att dessa faktorer bara kan identifiera risken för undernäring, inte ställa diagnosen.

Om ingen risk för undernäring identifieras erbjuds ny riskbedömning efter ett år eller oftare vid förändrat hälsotillstånd. Om risk för undernäring eller undernäring föreligger ska viktkontroll erbjudas oftare. Sjuksköterskan bedömer frekvens.

Resultaten av riskbedömningen ska alltid dokumenteras i journalen. Sjuksköterskan är ansvarig för att dokumentera det som rör nutrition.

Att förekomma undernäringsproblematik

Då undernäring nästan alltid förekommer tillsammans med sjukdom kan all personal vara extra uppmärksamma på individer med kronisk sjukdom eller funktionshinder. Orsakerna till undernäring kan dock vara många, därför måste alltid en bedömning göras utifrån den enskildes situation.

Några observandum att uppmärksamma är;

  • Ofrivillig viktnedgång, oavsett ursprungsvikt, omfattning och tidsförlopp
  • Ätsvårigheter såsom aptitlöshet, tugg- och sväljsvårigheter, orkeslöshet eller motoriska störningar.
  • Undervikt, dvs BMI < 20 för personer under 70 år eller BMI < 22 för personer över 70 år. Observera att enbart ett lågt BMI utan ofrivillig viktförlust och ätsvårigheter inte behöver innebära undernäring.

I många fall är det omsorgspersonal eller anhöriga som uppmärksammar nutritionsproblem hos den enskilde.  Nutritionsproblem ska, efter samtycke med den enskilde/god man, rapporteras till sjuksköterska och/eller biståndshandläggare för vidare åtgärd.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 5 augusti 2017
Politik och demokrati