Enskilt avlopp

Av svenska hushåll släpper de 10 procent som har enskilda avlopp ut lika mycket övergödande ämnen, som de 90 procent som är anslutna till kommunala reningsverk.

Anledningen är att många enskilda avlopp är för dåliga eller för gamla. Det gäller särskilt direktutsläpp, stenkistor och äldre infiltrationsanläggningar.

Direktutsläpp

Vid direktutsläpp går avloppsvattnet direkt från slamavskiljare, utan att renas ut i diken och vattendrag eller annan mark. Orenat avloppsvatten innehåller fosfor och kväve som bidrar till övergödningen. Utsläpp kan dessutom innebära en smittorisk. Nässlor gillar kväve och kan vara ett tecken på utsläpp. En gråaktig sörja i diket kan också bero på att det innehåller avloppsvatten.

Stenkista

Med en stenkista går avloppsvattnet från slamavskiljare ut i ett stenröse under marken. Reningen av avloppsvattnet är dålig. Avloppsvattnet rinner lätt ner och når snabbt grundvattnet. I vissa fall har avloppsledningen med rensbrunnar dragits till närmsta stengärdsgård, eller ut i en åker eller skogsmark.

Om det finns vatten i rensbrunnen innan stenkistan tyder detta på att det är stopp eller att grundvattennivån är hög. I extrema fall kan det leda till att vattnet rinner bakvägen in i källaren.

Äldre infiltration

En infiltration fungerar miljömässigt i 20-30 år. Detta varierar dock beroende på markförhållanden, hur den är byggd, hur djupt ner den ligger.

Att en infiltration inte fungerar kan till exempel märkas på att det börjar lukta mer avlopp runt den, det står vatten i spridarrören eller luftningsrören, att vattnet inte rinner ur slamavskiljaren eller att det tränger upp vatten i markytan. En infiltration kan sluta fungera både på grund av ålder och för att den är felplacerad. Fel placering kan vara att den till exempel ligger för djupt i marken eller i en låg punkt där det flödar en del markvatten.

Kontakt

Skriv ut
Senast uppdaterad: 12 november 2019
Hållbar utveckling