Bottenbehandling av Växjösjön och Södra Bergundasjön

Växjö kommun genomförde under sommaren 2018 en fastläggning av fosfor i Växjösjön. Under 2019 och 2020 genomgår Södra Bergundasjön en likadan behandling. Detta görs för att minska övergödning och algblomning i sjöarna. Metoden går ut på att tillsätta aluminiumklorid som minskar läckage av fosfor i vattenmassan från djupbottnarna.

Aluminiumklorid är en vanlig kemikalie som används för rening av dricksvatten och avloppsvatten. Vid en bottenbehandling tillsätts aluminiumklorid i bottenvattnet och i själva sjöbotten. Det går bra att bada i sjön under pågående bottenbehandling men man ska hålla avstånd till spridarfarkosten.

Kan man bada i sjön samtidigt som bottenbehandling pågår?
Ja, det kan man. Men undvik att simma nära de arbetsfordon som är ute på sjön. Inga bojar eller liknande får heller placeras i vattnet utan Kommunens medgivande då det kan störa projektet.

Kan man äta fisk från sjön när den har behandlats med aluminium?
Ja, själva behandlingen kan inte antas ha effekter på fisken. Men tyvärr avråder Livsmedelsverket från att konsumera insjöfisk ofta, särskilt kvinnor i fertil ålder samt barn. Detta beror främst på att i princip alla sjöar i Sverige har förhöjda halter av kvicksilver i fisk. Höga halter av kvicksilver i maten innebär en risk för försämrad utveckling av hjärnan. Växjösjöarna är i detta sammanhang inget undantag. Kvicksilverhalten i de gäddor som undersökts från Växjösjöarna har varit cirka 0,2-0,5 mg kvicksilver per kilo gädda vilket är i nivå med de flesta sjöar i regionen. Livsmedelsverket har mer noggranna rekommendationer att ge.

Fosfor är ju ett grundämne som håller på att ta slut på många platser i världen. Är det då inte bättre att muddra och ta upp fosforn?
Teoretiskt sett är det rätt tänkt, men det är en åtgärd som är mycket dyr med dagens teknik. Det är också i stort sett omöjligt att genomföra utan att samtidigt få upp en massa oönskade ämnen, som till exempel tungmetaller. Samtidigt är det ingen motsättning i att göra en fastläggning av fosfor jämfört med att ta upp fosfor. Det kan visa sig i framtiden att man vill utvinna fosfor på platser som Växjösjön, och då är det ju en fördel att ämnet inte spridits ut diffust i alla vattenområden ner till havet. Man kan även jämföra med användning av kemikalier i reningsverken. Det är tack vare att vi använder aluminiumklorid och andra kemikalier som vi kan stoppa fosforn vid reningsverken och sedan återföra den till kretsloppet. Växjö kommun återför cirka 40 ton fosfor årligen till jordbruket genom att ta hand om det avloppsvatten som kommer in med fosfor vid Sundets reningsverk. För att lyckas med detta används cirka 80-100 ton aluminium årligen i reningsverket.

Är det inte bättre att rena vattnet innan det når sjön?
Det första man behöver göra för att förbättra en övergödd sjö är att se till att tillförseln av näring, och framför allt fosfor, hamnar på en långsiktigt hållbar nivå. Den nivån har vi nu nått i Växjösjön och Södra Bergundasjön, efter årtionden av arbete med dagvattenrening med mera. Men sjöarna har fortfarande stor primärproduktion eftersom det ligger cirka 20-30 ton lättrörlig fosfor i de översta lagren av mjukbottnarna i Södra Bergundasjön. På sommaren frigörs en del av denna fosfor, för att senare sjunka ner i form av alger på hösten. Detta är ett problem som kommer ett kvarstå under mycket lång tid om vi inte gör något åt det. Dessutom läcker varje år fosfor nedströms och sprids i vattenområden ända ut till havet om inget görs åt problemet. Genom de åtgärder vi har genomfört 2016-2018 i Växjösjön räknar vi med att fosforhalterna i Växjösjön har halverats, vilket även innebär att tillförseln av fosfor till nedströms liggande Södra Bergundasjön har minskat kraftigt.

Aluminium i vatten är väl förenat med stora risker?
Det är det definitivt på många platser, men endast när pH är mycket lågt eller mycket högt. I sjöar med lågt pH, under pH 5-6, är det vanligt att löst aluminium ger skador på fisk. Växjösjön har dock ett mycket gynnsamt neutralt pH och därför är lösligheten för aluminium mycket låg i Växjösjön. Det innebär att vi förväntar oss att även efter aluminiumbehandlingen kommer Växjösjön att vara en av de sjöar med lägst aluminiumhalter i Kronobergs län. Provtagning av bland annat aluminium görs månadsvis i Växjösjön och Södra Bergundasjön på Växjö kommuns uppdrag. I slutet av 2018, bara ett par månader efter genomförd behandling, var aluminiumhalterna i Växjösjön åter bland de lägsta i regionen, och till och med lägre än före behandlingen.

Hur är den naturliga förekomsten av aluminium i vattenmiljöer?
Aluminium är ett mycket vanligt grundämne som ingår i många berg- och jordarter. När jordar vittrar förs därför aluminium till bäckar, åar och sjöar helt naturligt. Just i sjöbottnar byggs det upp stora förråd av aluminium helt naturligt, eftersom vattnet som rinner till sjöarna är surare (och därmed har högre aluminiumhalter) än själva sjön. I Växjösjön och flera andra sjöar i södra Sverige finns därför redan innan denna behandling av aluminium omkring 100 gram aluminium i det översta 10 centimetrarna i sedimentet på en kvadratmeter mjukbotten. Vi tillsätter nu cirka 50 gram per kvadratmeter i genomsnitt, så det blir ingen avgörande skillnad jämfört med naturliga förhållanden. Aluminiumhalten i sjövattnet är inte heller beroende av mängden aluminium i sjöbotten.

Vad händer med aluminiumet i bottnarna på lång sikt?
Det bildar med tiden allt mer stabila mineraler. Forskningen har nu visat att i de fall man tillsätter 50 g aluminium kan man förvänta sig att binda 5 g fosfor och att denna bindning varar för evigt. Vi har även låtit forskare vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, testa detta på sediment från Växjösjöarna och det har fungerat bra.

Det låter ju lite för bra för att vara sant– behövs då inga andra åtgärder?
Jo, det behövs. Det aluminium som tillförs nu kan binda den fosfor som finns lättlättlöslig i botten vid spridningstillfället. Det innebär att två problem kvarstår som vi är medvetna om: en del fosfor är i dagsläget inte lättillgänglig, men kan förväntas att gradvis frigöras inom några år. Därför har vi i vår ansökan om tillstånd för dessa åtgärder sökt och fått tillstånd för att vid behov upprepa behandlingen inom en period på 10 år. Om det blir aktuellt rör det sig då om ett mindre projekt än nuvarande.

Ett annat problem är att det sker tillförsel av fosfor från områden uppströms, via Trummen och dag­vat­ten till Växjösjön. Det gäller att alla berörda jobbar för att bevara men även förbättra den gynn­samma situation vi har idag. Men detta problem gäller oavsett hur man väljer att restaurera en sjö.

Kommer bottenbehandling att göras även i de andra Växjösjöarna?
Växjö kommun har sökt och fått tillstånd för att genomföra bottenbehandling i Växjösjön och Södra Bergundasjön. Växjösjön behandlades 2018 och Södra Bergundasjön behandlas 2019 och 2020. I Trummen är det för närvarande inte aktuellt då vi har bedömt att andra åtgärder passar bättre i just den sjön. Det beror framför allt på att en stor del av fosforn i sediment från Trummen inte är lättlöslig. Därför orsakar fosfor mindre besvär i Trummen jämförelsevis med Växjösjön, den lättlösliga fosforn är dessutom svårare att fastlägga med aluminium.

Metoden med bottenbehandling kan bli aktuell även i Norra Bergundasjön, men först efter att Södra Bergundasjön har uppnått en markant bättre status. Södra Bergundasjön rinner nämligen till Norra Bergundasjön, och påverkar därigenom Norra Bergundasjön mycket negativt i nuläget.

Vad kostar det att restaurera en sjö på detta sätt, och hur är kostnaden jämfört med andra metoder?
Växjö kommun har tecknat ett avtal om att tillsätta 30 + 200 ton aluminium för att fastlägga uppskattningsvis 3 ton fosfor i Växjösjön och 20 ton fosfor i Södra Bergundasjön. De två delprojekten kostar totalt cirka 5 respektive 15 miljoner kronor vardera, inräknat en del eget arbete för Växjö kommun. Kostnaden blir mellan 750-1600 kr/kg fosfor. Det blir dyrare per kg i Växjösjön eftersom etablerings- och återställningskostnader, dokumentation och kontroll med mera i princip blir lika stort i ett litet projekt som i ett större. Man kan räkna med att till exempel muddring hade kostat mer än tio gånger så mycket och inte heller gett ett lika starkt positivt resultat. Kostnaden för att rena fosfor i enskilda avlopp uppgår oftast till mer än 4000 kr/kg fosfor. Växjö kommun har sökt och fått statsbidrag om 50% av projektkostnaden av Länsstyrelsen för att genomföra behandlingen i Växjösjön.

Var kan man läsa mer om detta och andra projekt i sjöarna?
Längst ned på sidan hittar du länkar till sidor och rapporter där du kan läsa mer om bottenbehandling och reduktionsfiske som är några av de åtgärder Växjö kommun jobbar med.

Bakgrund

I de flesta insjöar är tillgången på fosfor avgörande för hur stor algblomningen blir. Med höga fosforhalter i vattnet blir det stora algblomningar och risken för omfattande och ohälsosamma blågröna algblomningar ökar markant.

I naturliga sjöar fastläggs betydande mängder fosfor i bottnen. En stor del av fosforn binds då till naturligt förekommande mineraler som järn, aluminium och kalcium. Genom dessa bindningar fungerar de flesta sjöar som naturliga reningsverk mot övergödning.

I Växjösjöarna och på många andra platser med omfattande övergödning har balansen mellan fosfor och fosforbindande ämnen störts. Det finns inte tillräckligt med fosforbindande ämnen i relation till mängden fosfor. Sjöbottnarna läcker därför oerhört stora mängder fosfor, särskilt under sommaren. Under en enda månad kan mer än 2000 kilo ren fosfor frigöras från botten av Södra Bergundasjön. Som jämförelse är tillförseln utifrån (från uppströmsliggande sjöar, dagvatten, skogsbäckar med mera) knappt 400 kilo per år. Läckaget måste minska drastiskt för att sjöarnas status ska kunna förbättras.

I flera decennier har det pågått forskning och utveckling som går ut på att förstå hur man kan återställa balansen mellan fosfor och fosforbindande ämnen i sjösediment genom tillsatts av naturligt förekommande metaller till botten. I dagsläget kan man ganska väl avgöra om och hur man kan tillsätta aluminium för att kraftigt minska fosforutflödet.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har gjort en expertutredning om risker och möjligheter. Slutsatsen i rapporten är att metoden är lämplig i Växjösjön och Södra Bergundasjön. Bottenbehandling är den enskilda åtgärd som kan antas ha störst betydelse för att minska övergödningen i Växjösjöarna. Växjö kommun har sökt och fått tillstånd till dessa åtgärder hos mark- och miljödomstolen.

Finansieras av LOVA-bidrag

Bottenbehandlingen av Växjösjön och Södra Bergundasjön finansieras med LOVA-bidrag, förmedlade av Havs- och vattenmyndigheten samt Länsstyrelsen i Kronobergs län.

Logotyp LOVA-bidrag
Skriv ut
Senast uppdaterad: 28 maj 2019