Medarbetarna berättar

Är du nyfiken på hur det är att jobba hos oss? Här hittar du ett urval med våra medarbetares berättelser om deras arbete och arbetsplatser.

– Varför jag är avlösare? För att växa som människa. Ibland känner jag att jag behöver göra något annat och att vara avlösare åt en familj som behöver stöd passar mig väldigt bra.

Sabina Lundberg spenderar största delen av sin arbetstid som personlig assistent på korttidsvistelsen på Furutåvägen, men för att fylla ut sitt schema till en hundraprocentig tjänst har hon valt att även vara avlösare åt en familj som har en treårig kille med funktionsnedsättning.

– En vanlig dag som avlösare innebär att jag åker hem till familjen och hänger med ”min” lilla kille. Vi gungar, bygger med klossar eller äter – allt som man vanligtvis gör med en treåring.

En avlösare ska komma hem till familjen och vara ett stöd till föräldrarna, lite som en barnvakt. Under tiden Sabina är hos familjen får föräldrarna möjlighet att träna, åka och handla, spendera egen tid med killens syskon – eller bara vara.

Sabina träffar familjen ungefär fem timmar per vecka.

– Vi brukar planera en månad framåt, utifrån deras önskemål och mina andra arbetstider. Men sedan hörs vi av i veckorna och om någon får förhinder så bokar vi om. Både jag och de är flexibla på det sättet.

Vägen till att bli avlösare

Sabina kände att hon ville ha en bisyssla för att få möjlighet att uppleva något annat, samtidigt som hon jobbade. Hon fick höra talas om avlösare och bestämde sig för att kontakta kommunens samordnare för att höra om det kunde vara något för henne.

– Vi träffades och samordnaren beskrev uppdraget och gav exempel på några familjer som väntade på stöd just då. Jag fastnade direkt.

Innan man tackar ja till ett specifikt uppdrag, träffar man familjen tillsammans med samordnaren, för att alla ska kunna känna efter att relationen känns bra.

– När du har hittat en familj du passar in i får du mycket tillbaka. Man får både växa som person och samtidigt lära sig lära sig något som går utanför ”vardagslunken”.

Avlösare blir timanställda och får en lön från Växjö kommun. Sabina, som redan är anställd i kommunen, har istället nått en heltidstjänst.

– Jag tänker inte på att jag får betalt för att vara där, eftersom det numera ingår i min schemarad. Men det är ju cirka 20 timmar i veckan extra, säger hon.

Bra egenskaper

Sabina menar att en bra avlösare är öppen, flexibel och ödmjuk:

– Det gäller att vara lyhörd och ha förståelse för att du kommer hem till en familj som behöver hjälp därför att de är i en jobbig situation. Det går inte att bara klampa in och ta för sig, säger hon.

Har man den förståelsen kan jobbet som avlösare vara ganska avkopplande:

– Att vara avlösare är egentligen inte så avancerat. Man kommer dit och bara är ett par timmar, sedan går man hem igen. Det är skön avkoppling för hjärnan att få vara i nuet en stund – och det är ju alltid roligt att jobba med småbarn.

Sabinas tips till dig som funderar på att bli avlösare

  1. Tänk igenom så att du har den tid som krävs för att vara avlösare. Det tar inte många timmar i veckan, men du blir en del av familjen och de vill kunna räkna med att du stannar ett tag.
  2. Var dig själv. Gör du dig till en person du inte är så blir det jobbigt att upprätthålla. Funkar du inte med en familj så finns det andra du kommer klicka direkt med.

På uteförskolan Äventyret sitter barnen ute och äter lunch när jag kommer dit, precis som de gör varje dag från april till oktober. Under vinterhalvåret är de också ute, men skulle det vara dåligt väder någon dag har de möjligheter att vara inomhus.

Jonatan Öhman som är förskollärare på Äventyret berättar att barnen lär sig uppskatta skogens möjligheter för lek och lärande genom alla utomhusäventyr de upplever varje dag.

- Det är en frihetskänsla att vara utomhus tycker jag! Barnen är fulla av energi och skogen ger dem utrymme att få göra sådant som de tycker är kul. Klättra, gräva, springa, upptäcka en jättestor monsterspindel eller mumsa i sig en massa blåbär. Det blir naturligt att lära sig med alla sinnena utomhus helt enkelt!

På förskolan är det just nu tre arbetslag som jobbar med tre olika barngrupper. Verksamheten planeras utifrån barnens intressen och vad de vill göra, men aktiviteterna är väl genomtänkta för att uppnå målen i läroplanen.

- Om det regnar på tvären och blåser kan vi inte alltid hålla oss till det vi planerat från början. Vi kanske inte kan ha en stillasittande aktivitet just då utan behöver istället röra oss för att hålla värmen. Ibland måste man vara riktigt snabbtänkt, flexibel och komma på någon ny rolig lärorik aktivitet. Så det kan vara en utmaning, säger Jonatan samtidigt som han hjälper ett av barnen med att dela en halkig potatis. Men då är det tur att man inte är ensam, för både kollegorna i arbetslaget och barnen har kloka idéer hur vi ska göra, så det löser sig alltid, tillägger han.

Äventyret ligger i anslutning till Fyllerydskogen och personalen och barnen är ute i skogen så mycket de kan för att lära sig om djuren i deras närhet och naturen omkring dem.

- Det är en stor mångfald i naturen som vi försöker ta tillvara på så mycket som möjligt. Det blir ett konkret lärande när vi lär oss om djur i vår närhet, när vi följer årstiderna och lär oss om de växter vi upptäcker. Barnen lär sig att alla svampar inte går att äta till exempel, men blåbär och lingon däremot, de är en fantastisk smakupplevelse. Ibland plockar barnen lingon i skogen som de tar med sig tillbaka till förskolan där de får vara med och koka lingonsylt. För mig som pedagog är det roligt att kunna erbjuda barnen en sådan lärprocess och att se när barnen förstår hur det går till och vad de egentligen äter.

Skogen är stor och Jonatan berättar att alla barn inte är vana vid att vara ute i skogen när de börjar på Äventyret.

- Alla barn känner sig kanske inte trygga i skogen när de börjar hos oss. De har kanske inte heller upptäckt att skogen är en plats man kan leka i, så det är något vi jobbar aktivt med redan från start. Genom att vi pedagoger tillsammans med barnen hittar och skapar olika rum eller platser i skogen dit vi återkommer regelbundet leder till ökad igenkänning och ökad trygghet.

En sådan plats är Trollstenen, en stor klättersten där det nog bor troll och där böljande blåbärsris täcker marken omkring den.

- Vi målade en dörr på en stor sten och sa till barnen att det kanske bodde någon där. Det är troll! sa barnen, och sedan satte fantasin igång. Barnen blev nyfikna och hade en massa frågor så vi skrev brev till trollen (som faktiskt bara är vakna på natten då solljus förvandlar dem till sten). Nästa gång vi kom dit fick barnen svar från trollen. Så där föddes platsen Trollstenen som blivit en rolig och trygg plats som vi ofta återkommer till, förklarar Jonatan.

Jonatan börjar stämma av att alla ätit färdigt och ser till att barnen packar in matkåsorna i sina ryggsäckar. På förmiddagen har de lekt, dramatiserat och sjungit Bockarna Bruse och ätit blåbär så att munnar och kinder lyser av lila färg. Nu ska de först ha avslappning och sedan läsa en bok under susande granar för att komma ner i varv. För snart börjar nästa äventyr, kanske springer de på ett troll när de ger sig ut i skogen igen...

Klassföreståndaren Sounia Barsoum är i full färd med förberedelserna inför terminsstart när jag kliver in i klassrummet på Furutåskolan. Snart ska hon få välkomna sina elever till klass 2B.

- Det är viktigt att barnen känner sig välkomna, så jag ger alla en kram och nya saker som en ny pärm, en penna, ett suddgummi och skrivhäften som de behöver under terminen, berättar hon.

Under den första terminen kommer eleverna träna mycket på att skriva. Det är viktigt att de lär sig att skriva för hand. Sounia berättar att barnen är i stort behov av att träna på att skriva för hand och de utvecklas mycket då.

- Det är alltid roligt att se hur barnen utvecklas och hur deras självförtroende stärks. Jag måste komma ihåg att de är små individer och att alla har olika förutsättningar för att lära sig. Det gäller att lära känna dem och se vad varje elev behöver för att utvecklas så jag kan hjälpa dem.

Sounia utbildade sig till lärare på Linnéuniversitet och arbetat i sex år på olika skolor i Växjö kommun. Till sist kom hon till Furutåskolan och här trivs hon bra, både med arbetslaget och eleverna. Idag är Sounia mentor till lärarstudenter och tycker att det är viktigt att försöka inspirera studenter under deras praktik.

- Det är viktigt att ha förmågan att inspirera och lära ut. Du ska jobba med det du är intresserad av för det är då du kan engagera dig och ge mer av dig själv, oavsett vad du gör.

Som lärare måste du vilja jobba med barn och ha det som passion. Jag träffade många engagerade lärare och jag ser själv fram emot att gå till jobbet varje dag. Min övertygelse är att när vi jobbar med något som vi är intresserade av och får använda våra krafter i det här arbetet, så känner vi oss tryggare, gör ett bättre jobb och jobbet känns enklare. Vi blir naturligt kreativa och vet hur vi ska lösa de utmaningar som dyker upp på vägen. För att trivas gäller det att se till att man får använda sina superkrafter i sitt jobb.

Att jobba som lärare innebär en frihet att kunna välja hur man vill lära ut.

- Det är viktigt som lärare att man delar med sig av sina erfarenheter och hämtar nya idéer från varandra. Vi ska hjälpas åt så att barnen får det bästa och får prova nya saker. Jag behöver också våga prova nya saker ibland! Det är kul när jag och barnen kan utvecklas tillsammans, berättar Sounia.

När jag lämnar klassrummet möter jag en grupp nervösa och uppspelta elever i korridoren. De skrattar och busar med varandra samtidigt som de väntar på att Sounia ska släppa in dem och hälsa dem välkomna till andra klass.              

Solen skiner och Andreas Larsson och Ali Muhammadi är på väg ut i den stora trädgården på hvb-hemmet Bengtsgård i Rottne.

- Ska vi spela volleyboll eller fotboll? Jag hinner bara en liten stund för min fotbollsträning börjar ju fem, säger Ali.

Ali är 16 år och kommer från Afghanistan. För ett år sedan flydde han till Sverige, helt ensam. Till Bengtsgård kom han för nio månader sedan.

- Jag trivs bra här, från början kände jag ju inte någon, men nu har jag fått vänner och jag går i skolan. Men det är svårt med svenskan, jag pratar inte så mycket svenska än. Så ibland när jag har svårt att få fram vad jag vill, då använder jag Google translate, säger Ali och visar appen i sin telefon.

- Men du pratar bättre än du tror. När jag kom tillbaka från semestern märkte jag att du blivit otroligt mycket bättre. Och du är ambitiös, du går ju upp först av alla på morgonen, sätter dig i soffan och tränar svenska, säger Andreas.

Andreas är utbildad fritidsledare och har jobbat med barn och ungdomar i tjugo år, men i rollen som handledare på ett hvb-hem är han ganska ny. Jobbet innebär att stötta och vägleda de ensamkommande killarna som bor här så att de, när de fyller 18 år, är rustade för att själva klara vardagen. Ett jobb som inte är helt olikt att vara förälder, även om det såklart finns många skillnader.

- Vi är en stor del i de här pojkarnas liv och det innebär ett stort ansvar. Vi ska peppa dem och underlätta för dem, men samtidigt gäller det att inte lägga sig i och göra för många saker åt dem. Ofta behöver vi handledare ta ett steg tillbaka och bara låta saker hända, det är då de utvecklas och lär sig ta ansvar, säger Andreas.

På Bengtsgård bor just nu åtta killar; fyra från Aghanistan, tre från Somalia och en från Eritrea. Pojkarna har alla gode män som kommunen utsett och som är deras vårdnadshavare med ansvar för exempelvis deras ekonomi. Men det är Bengtsgård som är "hemma", säger Ali.

- Vi är lite som en familj här och vi gör mycket saker tillsammans. Andreas och de som jobbar här är snälla, men ibland stränga också.

- Ja, vi måste ju styra upp er lite ibland, se till att ni sköter er. Men skämt åsido, det är en härlig känsla att jobba här. Bengtsgård ser ju väldigt mycket ut som ett hem, både inne och ute i trädgården. Samtidigt måste man vara ödmjuk inför att de här pojkarna inte valt varken oss eller Bengtsgård. Det krävs att vi bygger upp ett förtroende och visar att vi finns här i alla lägen, både när det är roligt och när det är jobbigt. Först då blir det ett hem, säger Andreas.

Att Andreas och Ali har idrotten som gemensamt intresse märks tydligt. Ali berättar att han, förutom fotbollsträningarna i Sandsbro tre gånger i veckan, även tränar på gym och går på simskola. Dessutom gillar han att springa och Andreas har hjälpt honom att anmäla sig till flera lopp, bland annat Väckelsångsloppet och Musikmilen. Imorgon ska Andreas ta med honom och några av de andra killarna på en Öster-match.

- Vi som jobbar här har olika intressen. Jag gillar idrott, någon gillar mat, någon är mer estetisk och så vidare. Så vi gör olika saker med killarna, kryddar vardagen med våra personligheter kan man säga. Även om ungdomarnas intressen alltid står i centrum, säger Andreas.

Ikväll, efter fotbollsträningar och andra aktiviteter, blir det som vanligt fredagsmys på Bengtsgård. Då kommer också en av de ungdomar som tidigare bott här, på besök. Han bor numera i en egen lägenhet eftersom han är över 18 år.

- Det är jobbigt när de flyttar, när vi ska att släppa taget och låta dem ta steget ut i vuxenvärlden. Därför är det så kul att de fortfarande vill komma hit och hälsa på. Det är ganska likt när ens egna barn flyttar hemifrån, skrattar Andreas.              

Namn: Anna Rosén
Ålder: 31
Utbildning: Lärare i spanska och engelska för senare åren och gymnasiet
Jobbar som: Högstadielärare och lärare på IB-programmet Middle years program
Arbetsplats: Teleborg centrumskolan
Förvaltning: Utbildningsförvaltningen
Favoritplats i Växjö: Fyllerydskogen

Vad innebär ditt jobb som lärare?

- Planering, utförande och bedömning av unga människors lärande. Men det är så mycket mer än så, det innebär också att jag får chansen att lära känna en massa sköna människor och se dem utvecklas.

Vad jobbar du med just nu?

- Jag undervisar i engelska och spanska, samt jobbar med IB-programmet.

Vad gör Växjö kommun till en bra arbetsgivare?

- Det finns en stor trygghet i att ha en bra kommun som arbetsgivare.

Vad är utmaningen med ditt jobb?

- Utmaningen i att arbeta som lärare är att kunna möta alla mina elever på deras nivå. Det är svårt ibland och kräver att man verkligen försöker.

På vilket sätt känns ditt jobb meningsfullt?

- Jag får chansen att vara med och påverka unga människors framtid. Lärare är ett otroligt givande jobb, även om det ibland kan ta på krafterna.

Vad får dig att trivas på jobbet?

- Eleverna! Det är en ynnest att varje dag få träffa så kloka, härliga och fina personer som högstadieelever faktiskt är.              

Kajsa Fors är ledsagare till en person med funktionsvariation. Det innebär att de regelbundet ses för att göra sociala aktiviteter tillsammans. Träffarna är en av de mest uppskattade händelserna på hela veckan för dem båda två.

– Några timmar i månaden engagerar jag mig totalt i en annan person och får personen att känna sig viktig. Och jag får väldigt mycket uppskattning tillbaka. Det känns väldigt bra, säger Kajsa Fors.

Ledsagning handlar om att göra aktiviteter utanför hemmet, att kunna delta i samhällets sociala gemenskap.

– Vi brukar till exempel fika, bowla eller gå på stan. Vanligen brukar det bli en aktivitet plus att vi äter något tillsammans. Samma sak som jag gör med mina andra kompisar, säger Kajsa.

Vanligtvis spenderar de 2-3 timmar tillsammans när de ses och max cirka 18 timmar per månad. Att ha en ledsagare som visar och följer med är en uppskattad hjälp.

– Jag ser ju hur glad jag gör personen när vi umgås. Och det är fint med all uppskattning jag får tillbaka.

Ett jobb – men ändå inte

Som ledsagare betalar man för aktiviteterna och skickar sedan in kvitton och tidrapport till kommunen för att få betalt den 27e varje månad. Men Kajsa menar att det inte är pengarna som styr:

– Att vara ledsagare är ett jobb i bemärkelsen att jag sköter det som ett jobb, men jag gör det inte för pengarna. Jag går och äter och bowlar med en skön person, det är ju knappt ett jobb, eller hur?

Kajsa har ett annat heltidsjobb, men kände att hon vill lägga en del av sin fritid på att göra något för någon annan. Ledsagare passade bra eftersom det görs via ett arvode, utanför den ordinarie tjänstgöringen. Dessutom är det flexibelt och tillsammans med familjen kommer hon överens om vilka dagar och tider som passar att umgås.

– Vi brukar sms:a lite ibland, mellan att vi ses.

Trots att Kajsa är några år äldre passar de två bra ihop och samtalen flyter på:

– Vi pratar mycket om våra jobb, min hund, musik. Vad vi gillar att äta och så vidare.

Gör det för någon annan – du också

Kajsa anmälde sitt intresse hos kommunen och blev kallad till intervju.

– Det var ungefär som en vanlig anställningsintervju. De frågade varför jag ville bli ledsagare, vad jag har gjort tidigare i livet och hur jag är som person.

Vid intervjun lade de extra fokus vid fritid och personlighet för att lättare kunna matcha ledsagaren med en person med liknande intressen.

– Jag fick även lämna ett par referenser och ett utdrag ur brottsregistret, berättar Kajsa.

Efter lite väntan kom beskedet om att det fanns en person som skulle passa bra ihop med Kajsa. De träffades och kände att de klickade med varandra. Resten är historia.

Kajsas tips till den som funderar på att bli ledsagare är att försäkra sig om att man kan avsätta tiden, inte bara nu, utan minst ett år framåt.

– Ni skapar ett band och era träffar kommer bli en av de mest uppskattade händelserna på hela veckan för den personen. Det är så viktigt att ni har en gemensam plan och att de inte behöver känna sig lämnade i sticket.

Sedan är det bara att anmäla sig.

– När du är säker på att du har tiden är det bara att prova! Gör det för någon annan, men också för dig själv – du kommer lära dig mycket om dig som person och om livet i allmänhet, säger Kajsa. Hon fortsätter:

– Bara du är en person som är omtänksam och gillar att lära känna ny människor så kommer du säkerligen göra ett bra jobb.              

Namn: Anders Magnusson
Utbildning: Kandidatexamen i miljövetenskap och magisterexamen i miljö- och hälsoskydd
Jobbar som: Miljö- och hälsoskyddsinspektör
Arbetsplats: Miljö- och hälsoskyddskontoret
Förvaltning: Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen
Favoritplats i Växjö: Hovshaga

Vad innebär ditt jobb som miljö- och hälsoskyddsinspektör?

Miljö och hälsa är en myndighet och det innebär att man gör tillsyn på olika typer av verksamheter, men också att man är vägledande i frågor som rör våra lagstiftningar. Jag arbetar främst inom hälsoskyddsområdet, vilket innebär att vi bland annat kontrollerar miljöer så att de inte utgör någon fara för vår hälsa. Exempel på sådana miljöer är skolor, bostäder eller hygienverksamheter.

Vad jobbar du med just nu?

Just nu jobbar vi främst på att bli klara med planeringen för 2016. Vi behöver göra en tillsynsplan för vilka områden vi ska lägga våra resurser på.

Vad gör Växjö kommun till en bra arbetsgivare?

Det är en trygg arbetsgivare, flextiden är bra och man får bra möjligheter till föräldraledighet.

Vad är utmaningen med ditt jobb?

Vi som myndighet kan ibland behöva ställa krav mot verksamhetsutövare, men även privatpersoner i vissa fall. Utmaningen där är att kunna motivera varför vi agerar som vi gör och samtidigt fortsätta ha en god relation med dem.

På vilket sätt känns ditt jobb meningsfullt?

När man ser att tillsynen gör att verksamheterna följer lagar, regler och rutiner som leder till en bättre och hälsosammare miljö.

Vad får dig att trivas på jobbet?

Förutom när man får arbeta med intressanta frågor är det att vi på vårt kontor har en god stämning och gör lite trivselaktiviteter då och då.             

Namn: Mikael Lindberg
Utbildning: 2 årig mätningsteknisk gymnasieutbildning
Jobbar som: Mätningsingenjör
Arbetsplats: Mät- och GIS-avdelningen
Förvaltning: Stadsbyggnadskontoret
Favoritplats i Växjö: Klätterväggen i Idrottshuset.

Vad innebär ditt jobb som mätningsingenjör?

Man får på ett spännande sätt växla mellan fältarbete och innearbete genom praktiska inmätningar och utsättningar i fält. Handa precisionsinstrument som GPS och totalstation. Inne arbetar vi numera med karthanteringsprogram kopplade mot en kartdatabas. All vår kartdata lagras digitalt, därför blir innearbetet oftast vid en dator. Mätningsingenjörens arbete i kommunen kan delas upp i följande områden: inmätning för kommunens baskartor och stomnät, fastighetsbildningsmätningar, varierande mätuppdrag, husutstakningar, upprättande av nybyggnadskartor, uppbyggnad och drift av GIS-verksamhet (Geografiska informationssystem), flygfoto- och stereokartering för baskartan.

Vad jobbar du med just nu?

Just nu håller jag på mycket med stereokartering för vår primärkarta, inmätning av fjärrvärme för VEAB samt fastighetsbildningsuppdrag.

Vad gör Växjö kommun till en bra arbetsgivare?

Ger förutsättningar för att ha tillgång till en effektiv utrustning och förutsättningar till att hålla sig på en god kompetensnivå.

Vad är utmaningen med ditt jobb?

Varje nytt uppdrag kräver nya problemlösningar, inget problem är det andra likt.

På vilket sätt känns ditt jobb meningsfullt?

Man är en kugge i förutsättningarna för att skapa ett framtida samhälle som är tryggt och positivt för alla som bor här.

Vad får dig att trivas på jobbet?

Arbetskamraterna och de varierande arbetsuppgifterna.              

Det är lätt att känna sig välkommen hemma hos Mona. Hon tar emot i dörren till sin trivsamma lägenhet och vill bjuda på kaffe. På soffbordet står den svenska flaggan. I kväll spelar Sverige fotbollsmatch som visas på TV och det ser hon fram emot.

Bredvid henne i soffan sitter Jonathan som hon känner väl. Jonathan har jobbat som omsorgsassistent på Björkhagavägen i tre år och han tycker att det är den bästa arbetsplatsen han har haft.

- Jag blir glad när jag kommer till jobbet. Det är så lätt att trivas här. Jag känner att jag är en viktig person i andras liv och en trygghet i deras vardag.

När Jonathan började jobba på Björkhagavägen startades en ny arbetsgrupp. De fick bygga upp verksamheten tillsammans.

- Vi hade alla olika erfarenheter när vi började jobba här, vilket var en fördel. Våra olika kompetenser togs tillvara på olika sätt. Vi har en öppenhet gentemot varandra och det underlättar vårt samarbete. Vi kompletterar varandra på ett bra sätt helt enkelt, säger Jonathan.

På dagarna är Mona och hennes grannar på daglig verksamhet. Men en gång i veckan har Mona hemmadag och då brukar hon och Jonathan göra olika saker tillsammans. Mona tycker att det är roligt att åka till Solvändan och bada. Ibland cyklar de till affären för att handla mat. När vi frågar Mona om Jonathan är bra på att laga mat ser Mona lite finurlig ut. Sedan spricker hon upp i ett stort leende. Jodå, han är bra på det också. All mat som serveras på Björkhagavägen är hemlagad och det brukar lukta väldigt gott i köket. Ibland hjälper Mona till med maten eller så bakar de något tillsammans.

Jonathan får möjlighet att använda sitt stora musikintresse i jobbet. Han tar gärna fram gitarren och spelar och sjunger. Då blir det allsång så taket nästan lyfter på Björkhagavägen. Ibland spelar han även på OMS-fritids aktiviteter eller på träffpunkterna.

- Då får jag kombinera mitt jobb med min hobby. Det är en möjlighet som jag uppskattar och som inte är alla förunnad, säger Jonathan.

I personalgruppen jobbar man mycket med olika förbättringsarbeten för att hitta nya arbetsmetoder. All personal är till exempel utbildad i Samtalsmattan som är en alternativ metod för kommunikation.

- Jag upplever att det finns goda möjligheter till kompetensutveckling i kommunen och det finns också en öppenhet som gör att vi kan få idéer från andra verksamheter.

Jonathan tycker att det är en fördel att jobba i Växjö kommun eftersom det är en stor arbetsgivare och det finns många möjligheter för den som vill jobba på olika arbetsplatser under sitt yrkesliv.

- Om du gillar att arbeta med människor kan man inte ha ett bättre arbete. Det är ett roligt och fritt jobb där man får mycket tillbaka.

Namn: Fredrik Brandt
Utbildning: Byggingenjör
Jobbar som: Projekteringsingenjör
Arbetsplats: Projekteringsenheten
Förvaltning: Tekniska förvaltningen
Favoritplats i Växjö: Växjösjön

Vad innebär ditt jobb som projekteringsingenjör?

Jag jobbar mycket med att rita arbetshandlingar till olika projekt och gör större VA-utredningar. Ritar i stort gator, bussfickor, parker, nya bostadsområden, dagvattenhantering, ledningsnät och mycket mer. Ibland blir det specialprojekt där man får vara med och ljussätta och utforma. Jag jobbar också en hel del med dagvattenmodeller där man gör simuleringar av ledningsnätet för att hitta problem och översvämningsrisker.

Vad jobbar du med just nu?

Jag jobbar oftast med många projekt samtidigt, uppåt fem projekt är inte ovanligt. Just nu jobbar jag med dagvattenutredning på Ekebergs industriområde, ett nytt bostadsområde på Telestadshöjden och ett projekt där vi ska undersöka rening av dagvatten genom olika filtermaterial.

Vad gör Växjö kommun till en bra arbetsgivare?

Om man vill utvecklas och gå kurser m.m. är det sällan några problem. Om man har ett speciellt intresseområde brukar man få utrymme för att bli bättre inom detta.

Vad är utmaningen med ditt jobb?

Alla projekt är unika så söker ständigt nya bättre lösningar på olika problem. Utmaningen är att man måste hänga med och ständigt hålla sig uppdaterad. Man måste kunna hålla många bollar i luften och snabbt kunna växla mellan olika saker då det ibland blir förändringar. Att kunna planera och prioritera är viktigt.

På vilket sätt känns ditt jobb meningsfullt?

Att jag får vara med och bygga en stad.

Vad får dig att trivas på jobbet?

Att man får vara med i hela processen, från idé till slutbesiktning. De flesta projekten är väldigt olika vilket gör jobbet mycket varierande.              

Det ringer på dörren hemma hos Eva Steén. Eva tar sin rullator och går mot ytterdörren.

- Nu är det Erik som kommer! Det ser jag på siluetten i dörren, han är ju så lång den pojken, säger hon glatt.

Eva öppnar och mycket riktigt är det Erik Lindén som står utanför. Erik arbetar på Anna Trolles hemsjukvård. Han är en av de sjuksköterskor i Växjö kommun som åker hem till patienter för att exempelvis kolla blodtryck, ta blodprov och ge medicin.

- Hej Eva, idag tänkte jag sticka dig lite, får jag det? säger Erik.

- Usch då, jag som är så svårstucken, säger Eva och skrattar.

- Men vi gör det tillsammans, då brukar det ju gå bra, säger Erik.

De slår sig ner i Evas kök, precis som de gör varje vecka. Eva i den blommiga kökssoffan och Erik på en av köksstolarna. Över Evas soffa hänger en lapp med ett telefonnummer.

- Ja, det är Eriks nummer, ibland behöver man ju fråga något och då är Erik så bra på att förklara, säger hon.

Idag är Evas blodkärl lätta att sticka i, så blodprovet går snabbt att ta. Efter det sitter de kvar vid det lilla köksbordet och pratar lite om ditt och datt. Om att Evas barnbarn varit på besök och om att Erik snart ska vara pappaledig. Och om syltkakor och drömmar.

- Ja, det är ju väldigt gott med småkakor. Men nuförtiden bakar jag bara mjuka kakor, för dom är liksom lättare att röra ihop, säger Eva.

Det är viktigt för Erik Lindén att det finns en liten stund att prata. Det får inte bara bli fokus på det rent medicinska, i hemsjukvården måste man också lära känna och bygga upp ett förtroende hos patienten, menar han.

- Man skapar ju en relation tillsammans. Det går inte att ha alltför mycket distans utan visa intresse och bekräfta patienten, fråga hur hon mår, hur dagen har varit, vad hon gjort. Och också själv vara öppen. Personlig, men aldrig privat brukar vi säga.

- Jag ser mycket fram emot besöken, det vore så tråkigt om Erik inte kom. Och tänk om jag hade behövt ta mig till vårdcentralen istället, nej det hade inte gått, säger Eva.

- Nej, du ska ju lägga din energi på annat än att gå till vårdcentralen, säger Erik.

För Erik Lindén utgör hembesöken drygt hälften av hans jobbvecka. Resten är dokumentation, beställning av läkemedel, att transportera sig till patienterna och att lösa eventuella problem som uppstår. Erik säger att en stor fördel med jobbet inom den kommunala hemsjukvården är att han och hans kollegor jobbar mycket under eget ansvar.

- Det är ett väldigt fritt arbete, vi lägger själva upp vår dag och vecka. Och så är det väldigt bra arbetstider också. Jag arbetar bara dagtid och har fyradagarsvecka. Dessutom arbetar jag bara var sjätte helg, vilket inte är så vanligt om man är sjuksköterska. Det är väldigt sköna tider för både mig och familjen. Men det finns tillgängliga sjuksköterskor dygnet runt i nattpatrullen, så vi är bra organiserade.

En annan del i Eriks jobb är till exempel att se om några nya behov uppkommer hos patienterna, om de behöver sjukgymnast, ett hjälpmedel till hemmet eller något annat. Då är det Erik som ser till behoven blir tillgodosedda.

- Ja, det är så bra med hemsjukvård. Och även hemtjänst. Jag kan inte förstå att någon inte kan tycka det är bra. Alla som kommer hem till en är ju så trevliga och man får så bra hjälp, säger Eva.

- Men det kan ju vara jobbigt att någon kommer in i ens hem, det får man vara ödmjuk inför. Det kan vara svårt att ta emot hjälp från andra när man är van vid att klara allt själv, säger Erik.

- Ja, och så tänkte jag nog också från början när jag tänker efter. Men det kunde man ju inte veta att det var såhär bra, skrattar Eva.              

Det är förmiddag och Maja kommer tillbaka till sitt kontor i Willans park i Växjö. Hon slår sig ner vid datorn och konstaterar att morgonens möte verkligen gav energi inför dagen.

- Jag har träffat en av våra klienter och hans nya kontaktperson. Det var första gången de träffades och för många är det lite nervöst att träffa sin tilltänkta kontaktperson, men det gick bra, säger Maja.

Maja är socialsekreterare och den som ansvarar för förvaltningen arbete och välfärds kontaktpersoner. Det är idag runt 100 klienter i kommunen som har en kontaktperson. Det kan vara människor som lider av psykisk ohälsa, som har missbruksproblem eller som helt enkelt bara är ensamma. Kontaktpersonens roll är att finnas där som en vän.

- Det är lite som matchmaking. Jag matchar ihop en klient med en kontaktperson. Det handlar om att se vad de har för intressen, om klienten sagt att han vill ha någon speciell egenskap i sin kontaktperson, hur mycket tid kontaktpersonen vill lägga på sitt uppdrag och så vidare, säger Maja.

Maja har jobbat som socialsekreterare på Växjö kommun sedan 2007, först med personer med missbruksproblem och nu med kontaktpersoner. Hon är utbildad socionom och har alltid vetat att hon vill jobba med människor som behöver stöd. Som nyutexaminerad trodde hon inte att ett jobb på en kommun var något för henne. Och så tror hon att många tänker - att det mest är tufft och tungt att vara socialsekreterare i en kommun.

- Det är ju både rätt och fel, det kan vara tungt, men det tunga vägs upp av att du här får en jättebra arbetsplats med fina kollegor och bra chefer. Det är bra blandning mellan kvinnor och män, gamla och unga. Vi pratar mycket och stöttar varandra. Det är också en bra blandning av möten med människor och administrativt arbete, säger Maja.

Maja tycker att det bästa med hennes jobb är att hon hela tiden känner att det hon gör är angeläget och viktigt. Det gäller både arbetet med kontaktpersoner och när hon jobbade med människor med missbruksproblem.

- Som socialsekreterare är du med klienten under hela resan, vilket gör att du kommer de här människorna nära. Visst är det tufft ibland, men det gäller att ha tålamod och fokusera på de små framstegen. Det är ingen "quick fix", men vi måste alltid tro på att förändring är möjligt, säger Maja.

Och det är verkligen möjligt. På enheten brukar Maja och hennes kollegor påminna varandra om goda exempel, om de människor som kämpat sig ut ur missbruket och nu har ett jobb och en bostad.

- Ibland kan det vara svårt att se själv att man gjort skillnad, då är det skönt när en kollega säger "tänk på henne eller honom och hur bra det gick", säger Maja.

Det är dags för lite mer jobb vid datorn, innan Maja har ett nytt möte med en kontaktperson och en klient. Den här gången handlar det om ett uppföljningssamtal med två personer som hon förde samman för några månader sedan. Maja poängterar vikten av att följa upp hur det går. Kontaktpersonen och klienten ska alltid känna att kommunen finns med som ett stöd.

- Självklart är jag nyfiken på hur det gått och om de här två trivs tillsammans. I de allra, allra flesta fall gör de det, och de brukar berätta att de under de här månaderna varit på bio, på utflykt, promenerat eller fikat, ja det kan vara vad som helst. Och framför allt har mötena gjort att en individ känt sig lite mindre ensam. Det är en härlig känsla att vi gjort skillnad i någons liv, säger Maja.              

Det är eftermiddag och solen lyser in genom Birkagårdens fönster på Öster i Växjö. Kvällsmaten förbereds, men annars är det lugnt och stilla. Några av de boende sitter i soffan framför kakelugnen och pratar, medan andra är på sina rum.

Britt Mejenqvist Lönnerheden sitter inne hos sig och tittar på gamla fotografier. Till varje bild finns en berättelse, ofta från Sävsjö där Britt är uppvuxen. Sofie Johansson som är undersköterska sitter bredvid och lyssnar på historierna.

- Du är så bra på att berätta Britt. Det är roligt att höra hur det var när du var ung, säger hon.

- Ja, jag är ju bra på att prata, som en kulspruta är jag! Men däremot har jag alltid varit slarvig med fotografierna, jag har dom inte i album utan i skokartonger. Men det går ju bra det också, säger Britt som bott på Birkagården i fyra år.

Sofie Johansson började jobba på Birkagården för ett och ett halvt år sedan. Och redan från första dagen kände hon sig hemma.

- Jag tänkte direkt att här vill jag hamna när jag blir gammal. Det var något med atmosfären. Jag önskar verkligen att min generation också kan få det såhär när vi blir gamla.

Vi går ut till sofforna, fåtöljerna och den vackra kakelugnen. Sofie berättar att ugnen fungerar, men sist de eldade i den, vid jul, så fick brandkåren rycka ut för det rök in så mycket. Sofie och kollegorna skrattar åt minnet.

- Det var något fel med spjället, så sedan dess har vi inte eldat. Men nästa gång så vet vi hur vi ska göra, då ska vi få en mysig brasa hoppas vi, säger en av Sofies kollegor och skrattar.

- Vi är en jättebra personalgrupp och jag är alltid glad när jag går till jobbet, säger Sofie.

- Ja, ni är ett bra team som jobbar här. Vi kan både skratta tillsammans och vara tysta tillsammans, det är viktigt. Och du är bra på att lyssna Sofie, det uppskattar jag, även om du har ont om tid ibland, säger Britt.

- Ja, jag försöker få tiden att räcka till att just sitta ner och prata en stund. Ibland får man tänka bort sådant som kanske egentligen inte var så viktigt och tänka att jag också gör något viktigt när jag tar mig tid och lyssnar, säger Sofie.

Britt flyttar över från rullstolen till en fåtölj. Sofie lägger vant en kudde bakom hennes rygg och ser till så hon sitter bekvämt. Britt tar fram chokladen hon vann på bingon tidigare i veckan och bjuder oss.

- Bingon är rolig, något att se fram emot. Och så tycker jag om när vi är ute och går. Jag är tydlig mot personalen med vad jag tycker om och inte, ärlighet är det bästa som finns här på jorden, säger Britt.

- Ja du är rakt på sak Britt, det är bra. Och du märker när det är någon förändring. Till och med när jag färgat håret, då får jag veta vad du tycker, skrattar Sofie.

- Ja, jag kan nog vara lite fräck ibland. Som när du satte dit den där pärlan i näsan. Det tyckte jag inte om. Men jag har vant mig, den är ju så liten och diskret, säger Britt och pekar på Sofies näsa.

Klockan är snart 17 och då blir det kvällsmat. De äldre sätter sig ner runt matborden. På varje plats ligger en fin sten med var och ens namn skrivet. Idag står makaroner och köttfärssås på menyn och maten är en viktig del av vardagen, det tycker både Britt och Sofie.

- Ibland gnäller jag på maten, men jag säger också när det är bra! Ibland när det är extra gott ber jag dem som jobbar här att skicka ett mejl till köket och ge beröm, säger Britt.

Sofie tittar ut över matsalen och säger att det är såhär det är när det är som allra bäst.

- Jag trivs när jag ser att de äldre mår bra, när man skojar och skrattar tillsammans och när jag känner att alla är i balans.

- Ja, du har hjärtat på rätta stället du, Sofie. Hjärtat måste vara med och det är det oftast här på Birkagården, säger Britt.              

Kontakt

Skriv ut
Senast uppdaterad: 8 augusti 2018
Jobb och företag