Innovationssamarbete mellan offentlig sektor och företag är framtiden

Att samarbeta näringsliv och offentlig sektor, för att uppnå verksamhetsnära innovation har prövats i Växjö kommun under projektet Diaccess. Nu går projektet mot sitt slut och vi kan konstatera att det finns mycket att bygga vidare på för framtiden.

I projektet Diaccess har Växjö kommun tagit innovationshjälp av företag från näringslivet när det inte funnits tillfredställande lösningar att köpa in på marknaden. Istället har man upphandlat ett s.k. innovationspartnerskap och låtit företag från näringslivet utveckla lösningen i samarbete med verksamhetsexpertis från kommunens bolag och förvaltningar.

Nu går projektet mot sitt slut och vi passar på att intervjua Elina Landqvist från Företagsfabriken som varit delprojektledare för Innovationshubben. I sin roll har hon och övriga kollegor i Innovationshubben stöttat i såväl upphandling som i utvecklingsfasen av de nya lösningarna.

Elina, du har arbetat i projektets ”Innovationshub”. Vad betyder ordet innovation för dig, vad är egentligen en innovation?

En innovation skall inte finnas tillgänglig på marknaden, det måste finnas något nytt element. Men det behöver inte vara en helt ny uppfinning, utan att sätta samman två befintliga produkter/tjänster/tekniker skulle kunna utmynna i något nytt som förändrar och förbättrar. Kombinationen av saker kan alltså bli en innovation.

Om du summerar Diaccess-projektet och arbetet i Innovationshubben har det varit ett lyckat projekt?

Jag skulle säga att huvudmålet är uppfyllt, nämligen att hitta ett sätt att samverka mellan kommun och näringsliv för att uppnå nya lösningar på kommunens behov. Däremot har vi inte lyckats nå målet med antalet nya innovationer. Men en bra erfarenhet av själva samverkansmodellen för att främja och upphandla för innovation, det har vi fått. Därför skulle jag absolut säga att det varit lyckat och att vi är något bra på spåren som man kan arbeta vidare med. Vi har också haft möjlighet att berätta om vår modell till andra aktörer som varit nyfikna på hur man kan samverka över organisationsgränser för att lösa organisationens utmaningar.

Vilka reflektioner har du själv gjort under projekttiden?

Att det aldrig blir riktigt som man tänkt sig när man arbetar med innovation och det måste man vara beredd på. Man skall räkna med att inte alla idéer inte kommer gå i mål med förväntat resultat.

Om du hade fått börja om från början som ledare för Innovationshubben, vad hade du gjort annorlunda?

Jag tror att man skulle kunna titta på det arbete som Ignite Public gör och lära också från dem, för att ytterligare förbättra Diaccess-modellen. Ignite Public är duktiga på både behovsinsamlingen, de får med sig Sveriges kommuner, samtidigt som de har ett bra nätverk till hela Sveriges många start-up-företag. Jag hade gärna sett att fler start-ups fick tillgång till testbäddar för sina tidiga produkter/tjänster hos offentlig sektor och storföretag för att anpassa och förbättra dem med feedback från verkligheten.

Jag skulle också öppna upp för företag att utlysa sina behov genom en funktion så som Innovationshubben. Innovationshubbens roll skulle vara att matcha behov mot innovatörer och finnas som extern part och stötta på utvecklingsresan.

Jag är övertygad om att externa innovationssamarbeten bortom de egna organisationsgränserna kommer öka Sveriges innovationstakt och leda till många nya spännande lösningar.

Intervjun med Elina Landqvist är sammanfattad och skriven av Erika Bernstone.