Ur samlingen

4 april - 2 maj 2020

Två djurskulpturer i regnbågsfärg.

Ludvig Löfgren©Bildupphovsrätt 2020

Den 4 april - 2 maj 2020 samlas en brokig skara verk i utställningen Ur samlingen. De ingår alla i Växjö kommuns konstsamling som består av ungefär 2300 verk. De flesta finns utplacerade i olika kommunala verksamheter, som skolor eller bibliotek, på kontor och i personalrum.

Om samlande – som syndrom, soptipp och sätt att leva

Under hösten 2019 inventerades all konst i Växjös kommunhus. Det gav också tillfälle att samla verk som varit mindre synliga för allmänheten i en utställning. I Ur samlingen visas ett brett spektrum av verk som köpts in under de senaste femtio åren.

Men är det helt egentligen självklart vad en samling är?

Det finns ju de som samlar kapsyler, frimärken, ouppackade actionfigurer och dagstidningar. Det finns samlingar som värderas högt och visas på museum, de som värderas ännu högre och stängs in i mörka rum. Luftfuktighet och ljus kontrolleras noga. Det finns de som kallas skräp. Det finns samlande som relateras till psykisk ohälsa.

En typ av samlande lyfts fram som en god investering. Frimärken, mynt och vissa konstsamlingar kan vara ett slags sparande, nästan som att binda tillgångar i mark eller fastigheter. I dessa fall ser den så kallade allmänheten sällan röken av de objekt som ingår i samlingen förutom möjligen via medierapportering från auktionshus där saker köps och säljs till rekordpriser.

Bild på en skulptur bestående av regbågsfärgade damvippor i en bågform

Stardust, av Filippa Nilsson Kallhed. Foto: Anders Bergön.

Museer samlar däremot enligt en annan logik. Samlingarna kan ha tillkommit på olika sätt, genom donationer av hela samlingar till institutionen, eller genom enstaka gåvor och inköp. Oberoende av hur de kom till, finns ambitionen hos historieinriktade institutioner att representera och göra ett hörn av den mänskliga berättelsen synligt för fler nu och i framtiden. En samling kan på det här viset vara avgörande för vår historieskrivning på både gott och ont. På gott, för att utan dessa ting, är vi utelämnade helt åt fantasin, för att förstå vilka skeenden som påverkar livet idag. På ont, för att en historisk samling sällan täcker alla viktiga aspekter från livet förr. Ett tacksamt exempel är naturligtvis hur samlandet ofta har visat och bidragit en snedfördelning mellan män och kvinnor. Kvinnors historiska roll är mindre synlig än mäns sedan länge.

Som svar på detta, har också många initiativ tagits under senare delen av 1900-talet fram tills idag, för att komplettera bilden av historien. Ett sådant är Stockholms Kvinnohistoriska, som är ett museum som så att säga samlar på kvinnohistoria, genom att aktivera andra institutioners samlingar. Här finns alltså ett samlande som har ett specifikt syfte och ett tydligt arbetssätt som ska leda till en mer sanningsenlig bild av historien.

Måleri av ett norrlandslandskap.

Norrland, av G.O (1961). Foto: Anders Bergön.

Men i bjärt konstrast till att förvärva, bevara och synliggöra föremål med en riktning och ett syfte står kanske det som kallas hoarding disorder eller samlarsyndrom. Då rör det sig om en individ som samlar och inte kan ”förmå sig att slänga, sälja eller ge bort sina ägodelar”. Enligt Svenska OCD-förbundet kan någon med samlarsyndrom tänka att ”det kan vara bra att ha” eller känna ett starkt behov av att ta hand om särskilda föremål*. Utan att trivialisera det lidande som patologiskt samlande kan medföra, är det ändå svårt att inte se likheterna mellan hur institutioner och samlande individer kan se på samlande. Även institutionernas samlingar innebär stundtals problem. Hur ska de avgränsas? Vilka inriktningar och syften är meningsfulla? Hur ska de få plats? Varje liten lapp kan vara viktig för nästa generation. Men det finns däremot stora skillnader i hur vi uppfattar en person som känner stort engagemang inför ett Coop-kvitto från igår och en intendent på ett museum som yvs över ett kvitto från 1700-talet.

Det handlar ur institutionens och kanske samhällets perspektiv om att intendenten och museet besitter en viss typ av kompetens som gör det möjligt att utvinna kunskap ur det där kvittot som kan komma fler till del. Men det har också att göra med hur vi tolkar in anseende och status i olika sammanhang. Det som kostar mycket, är valt med kunskap och omsorg, visas under glaskupa eller i guldram måste ju vara värt vår uppmärksamhet och respekt? Oavsett verkar själva samlarmekanismen, kanske instinkten att lägga saker på hög, det som kan vara bra att ha, det som går att ta hand om att olika anledningar, vara en aspekt av att vara människa.

För vi samlar ju alla utan att vi kanske tänker på det. Hur fint uppdelade sorteringskärlen än är på kretsloppsparkerna/soptipparna är de möjligen resultatet av ett kollektivt samlarsyndrom, men enda skillnaden att högarna inte ligger i våra vardagsrum. Vi vaknar också allt mer upp till att den typen av samlande också tarvar sina särskilda mått av uppmärksamhet och respekt.

Bild på ett målat stilleben

Stilleben (1975) av Ulf Aschan © Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anders Bergön.

Hur Växjö kommuns konstsamling ska definieras är inte helt självklart. Den huserar konst från olika tidsperioder men har inget arkiv eller museum som kontrollerar dess åldrande eller hur komplett den är. Till skillnad från, hur exempelvis privata konstsamlare har för vana att göra, så är detta inte en samling med ett övergripande tema eller historisk linje. Växjö kommuns konstsamling kan heller inte sägas reflektera hur konstlivet såg ut under de perioder som verken köpts in i någon högre grad. Den är varken helt investeringsmässig, patologisk eller historiskt representativ.

Så vad har vi att göra med här?

Olika personer från 70-tal till 10-tal har haft som uppgift att köpa in och placera verk i olika kommunala verksamheter, utifrån olika preferenser och uppfattningar om vad som gör sig bra i semioffentliga miljöer. Det vi säkert kan säga är att det rör sig om vägghängd konst i första hand och ett lite mindre antal objekt. Många verk kommer också från det lokala konstlivet i Växjö och Kronoberg. På det sättet går det att säga att kommunen investerat i det lokala konstlivet. Vissa verk är inköpta efter att konstnären i fråga ställt ut på Växjö konsthall. På det sättet är samlingen också en investering i konstnärer som inte alltid kommit från trakten.

Men framför allt är det här en samling som medarbetare och befolkning i Växjö kommun har levt med. Den har dessutom blivit just en samling som en slags konsekvens av att människorna som arbetar i eller kommer i kontakt med organisationen ska kunna leva med konst där. Vartefter att smaker och avsmaker ändras har äldre bytts mot nyare verk och antalet har vuxit till något som blivit en samling.

Växjö kommuns konstsamling är på så vis vad man kanske skulle kunna kalla brukskonst. Den har funnits med när beslut tagits i enskilda rum, vid diskussioner över hundratals kaffekannor, travar av biblioteksböcker, i vandrande trötta ögon på möten, korridorsspring och nervös väntan utanför bygglovskontoret. Det är en samling som funnits med i det dagliga, när allt skett, det alla de som jobbar på Växjö kommun gjort under nästan 50 år. Verken har bevittnat detta och har själva blivit sedda. Kanske gett lite vila, verklighetsflykt, andra perspektiv. Vissa verk har också skavt på trevnaden när de talat om något obekvämt. Men så är det ju med konst som med vardagen, och med livet, det skaver lite på trevnaden.

Den här samlingen är kanske inte historiskt representativ eller värd miljarder, men den är inte anspråkslös – den är ett dagligt inslag i mångas liv, ett virrvarr, ett vimmel av uttryck och berättelser i olika lutningar, toner och ambitioner – lite som folk är mest.

*https://ocdforbundet.se/länk till annan webbplats

Försäljning ur samlingen

Försäljningen är framflyttad på obestämt datum, tillföljd av coronaviruset. Utställningen och försäljningen är två separata tillfällen. Läs mer om försäljningen ur samlingen här.

Bild på en skulptur i glas med texten Mamma

Mamma, av Marie Louise Ekman (2006). Foto: Anders Bergön.

Programpunkter

  • 4 april Vernissage: Ur samlingen, kl. 12-16.
  • 7 april - INSTÄLLT - Lunchvisning med Eva Cronquist, filosofie doktor i konstpedagogik, som umgåtts många timmar med samlingen när hon rattade Växjö konsthall en gång i tiden, kl. 12.30.
  • 15 april - INSTÄLLT - Lunchvisning med Nicolas Hansson, konsthalls- och konstinköpsveteran. Idag chef för den publika avdelningen på Kulturparken Småland, kl. 12.30.
  • 18 april - INTSTÄLLT - Frukostvisning. Vi bjuder på starkt kaffe och rustika mackor, kl. 10.
  • 18 april - INSTÄLLT - Borgmästarkroki: Bo Frank står modell och berättar ett och annat om den sällsynta borgmästaren. Obs. vi kommer köra en digital variant av krokin istället, mer info kommer.
  • 19 april - INSTÄLLT - Media Artes: Woodpeckers blockflöjtskvartett, kl. 16.
  • 22 april - INSTÄLLT - Försäljning: Vi öppnar för försäljning av utvalda verk ur den kommunala konstsamlingen, kl. 17.
  • 24 april Vernissage: Klimat. Generationsbyte i Norra rummet! SAK Ung i Växjö kurerar utställningen, som öppnar upp för kreativa unga att visa ett verk på Växjö konsthall.
  • 15 maj Föreläsning: Vandring genom Växjö med konsten som guide, med Håkan Nordmark, i salen Galaxen på Växjö stadsbibliotek, kl. 15.
  • Lördagslabb - INSTÄLLT HELA VÅREN! - från 6 år och uppåt, varje lördag kl. 13-15. Ingen föranmälan, kom vid utsatt tid.
    *Fritt inträde om inget annat anges.
Bild på ett färgglatt moitv av en person som sitter i en fotölj.

Utan titel, av Alba S. Enström (2009). Foto: Anders Bergön.

Ett fotokollage på en smutsig övergiven pool

Dackebad (2010) av Andreas Johansson © Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anders Bergön

Bild på en fest med ett uppifrån perspektiv.

Fest, av Eva Kerek (2008). Foto: Anders Bergön.

Bild på ett måleri av ett jordbruksmotiv.

Liten stuga, av Gustav Sjöö. Foto: Anders Bergön.

Bild på två kvinnor som ger två män massage i tecknat format.

Vu Thi Trang (2007). Foto: Anders Bergön.

Abstrakt måleri i blått och brunt.

Utan titel, av Tuss Lysén (1988). Foto: Anders Bergön.

Målning av alplandskap.

Romantiserat alplandskap, av okänd konstnär. Foto: Anders Bergön.

Målning av ett skogslandskap i brunt.

Sepia forest, av Anna Bjerger (2010). Foto: Anders Bergön.

Abstrakt motiv av en anka.

Andpar (1988), av Ernst Billgren ©Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anders Bergön.

Måleri över ett mörkt landskap.

Eld och vatten (1994), av Louise Fenger-Krog © Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anders Bergön.

Måleri av ett ölänskt landskap i skymning.

Alvaret, av Carl Andersson. Foto: Anders Bergön.

Måleri av ett gammalt bostadsområde.

Utsikt (1943), av Sven Ljungberg © Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anders Bergön.

En träskulptur av St Sigfrid.

St Sigfrid, Gunnar Kanevad © Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anders Bergön.

Träsnitt av Ljungby centrum.

Ljungby, av Sven Ljungby © Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anders Bergön.

Målning av ett naivistiskt landskap, med motivet av någon slags bondgård.

Hovslagaren, av Faustino Altamirano (1987). Bild: Anders Bergön.

Bild på en skultptur som föreställer ett huvud med en hand som håller för munnen.

En tyst man (1981), av Calle Örnemark © Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anders Bergön.

Bild på en installation betående av gafflar på en kakelplatta.

Gaffeldans (2008), av Berit Lindfeldt © Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anders Bergön.

Kontakt

  • Växjö konsthall

    Reception

    0470-414 75

    konsthall@vaxjo.se

    Besöksadress

    Västra Esplanaden 10, Växjö

    Postadress

    Växjö kommun
    Växjö konsthall

    Box 1222

    351 12 Växjö

    Ordinarie öppettider

    Måndag stängt

    Tisdag-fredag, klockan 12-18

    Lördag-söndag klockan 12-16

    Fritt inträde

    Avvikande öppettider

Skriv ut
Senast uppdaterad: 5 juni 2020
Se och göra