The Average

Iris Smeds
23 november - 13 januari 2019

Bild: Iris Smeds. Bilden är beskärd.

The Average

The Average är en soloutställning med Iris Smeds och visas i Västra hallen. En utställning som handlar om normalitet, medelvärde och genomsnittets symboler. Om människorna som inte brinner – en hommage till medelmåttan. I sitt storskaliga projekt The Average undersöker Smeds med ett surrealistiskt formspråk den ökande mätbarheten i vår tid och motsättningarna mellan att vara en del av den tysta massan och en suverän individ. Står medelmåtten och dess medelvärde för en hållbar lösning för vårt samhälle? Eller är det ett aggressivt korrigerande ideal som förutsätter att alla måste röra sig mot mitten. 

Iris Smeds (född 1984) använder sig primärt av text, video och performance för att behandla teman som ekonomi, misslyckandets estetik och varufieringen av vår identitet. Som en förlängning av sin praktik driver hon även en-kvinnopunkbandet Vaska Fimpen. I år har hon varit aktuell med grupputställningen Mozarts Ghost på Göteborgs konsthall och Artistic Territories på Bohusläns museum, samt med performancet The Average Manifesto på Index - The Swedish Contemporary Art Foundation.

Vernissage den 23 november kl. 17-19, på Växjö konsthall.

Läxan från skolgården

"Det är det stilla växandet som är konstens objekt. Tendensen, inte faktumet. Ett faktum är ganska meningslöst, och nästan alltid acceptabelt. Oftast är förändringen så liten att man riskerar att bli alarmist om man reagerar på den. Ofta kan man hitta helt harmlösa analogier till den där förändringen, som man tydligt ser vore onödigt att reagera på. Vi har alla varit med om det på Facebook, små små förändringar i övervakningen och insamlandet av information om användningen som ledde till en stor skandal. De som reagerade från början hade rätt; men de som slog ned på reaktionerna för att de istället bedömde faktumet och realiteten, hade inte fel – faktum utan tendenser är harmlösa. Tendenserna, det är oftast de som är oacceptabla redan långt innan det oacceptabla är ett faktum. Det är bra att vetenskapen behandlar fakta, och det är nödvändigt att konsten och hela kulturen är uppmärksamma på tendenserna, latenserna och potentialiteterna i vad som sker. Och det är kring det som Iris Smeds förefaller mig vara så saklig. Hon ser den manifesta tendensen där vi andra bara ser små förändringar; hon ser det potentiella uttrycket när vi bara ser överensstämmelser eller brott mot normerna. Hon ser kulturen där andra bara ser det administrativa regelverket.

En effekt av detta är att hennes ämnen kan vara ovanligt okonstlade, nästan genant rakt på sak. Rakt på sak, eftersom det inte är saken som ska avslöjas med hjälp av metodologisk jargon, utan dess tendens som ska fixeras i en iakttagelse. Jag såg en modell över den aktuella utställningen, och några av verken, i hennes ateljé. Den är så hands on att man nästan inte vågar tro att det verkligen är så. Jag har redan nämnt två av dem. Ett stort tryck där en människa står i lågor, med texten ”It is better to burn out than to fade away”. Jag hade aldrig tänkt på att arbetslinjen var så rock'n roll, så ”lev hårt, dö ung”. Det är i och för sig en attityd som jag med stigande ålder ter sig allt mer rimlig för mig – men inte som en princip för hur samhället ska organisera arbetslivet.4 Och brödet som rostats inifrån; utbrändheten kommer inifrån, stressen är outhärdlig för att den är meningslös (vilket man har försökt motverka genom mindfulness, dvs. en teknik för att inte tänka på meningslösheten utan bara på görandet). Jag vet inte om jag vill se de där utläggningarna som riktiga tolkningar av verken. De återger mer min omedelbara förståelse av dem, de indikerar mina associationsbanor, och jag nämner dem för att visa att hennes verk inte behöver passera någon som helst konsttränad subjektivitet för att vara meningsfulla.

Det är väldigt viktigt för konsten, eftersom dess sätt att vara kritisk, tänka kritiskt, inte har uppdatarats på länge, vilket gör att den ofta faller platt och ter sig akademisk. Den kan ha rätt, men är ändå inte relevant. Iris Smeds återkopplar konsten till ett slags icke-specialist- sensibilitet, till en förmåga att reagera på det viktiga. Specialist är den som snabbt kan sortera intrycken i enlighet med de inom ett område rådande kategorierna. Levande är den som kan relatera intrycken till en känsla för vad det är som är viktigt i livet. Kanske mer specifikt här: viktigt i det gemensamma livet, för mig, som social varelse. Michel Foucault har hävdat att det kritiska tänkandet helt vilar på känslan av vad som är acceptabelt och oacceptabelt i sättet på vilket styrandet av oss sker. Vi går med på att vissa av alla kunskaper som finns, ligger till grund för en social ordning; att vissa av alla maktmedel som finns, används till att reglera de sociala relationerna, och att subjektiviteten kan utformas på vissa sätt i förhållande till vetandet och makten. Mellan de tre (kunskap, makt och subjektivitet) upprättas ett nätverk, som vi förmår känna av förändringar i. Det är de där känslorna som kritikern, eller den intellektuella oavsett om det rör sig om konstnärer eller specialister, följer och spårar. Det är känslan av en oacceptabel förändring i den väven som avgör när de ska agera och i vilken fråga, inte något brott mot en regel eller en lag. Jag får för mig att det är just den sensibiliteten som Iris Smeds konst riktar sig till.

Ett sådant upprättat nätverk föreställer jag mig ligga till grund för det som Iris Smeds här kallar ”the average”, det genomsnittliga, det som får en att reagera personligen men för alla. I utställningen gestaltas det i den itudelade korven. Det är inte formen det kommer an på, utan snittytan, det korniga innehållet som pressats till en homogen substans. Korven är lika dan på alla ställen. Varje bit ger upphov till samma reaktion i munnen, och reagerar på samma sätt. Korven är genomsnittlig rakt igenom, den är rent genomsnitt. Sådan är också kritikern. Hen är den som reagerar som vem som helst borde reagera som har format en subjektivitet i ett givet och accepterat förhållande mellan vetande och makt. Just den subjektiviteten, som inte utgör hela ens subjektivitet, är den i ett samhälle genomsnittliga människan."

Utdrag ur text av Lars-Erik Hjertström Lappalainen

Programpunkter i samband med utställningarna

  • 23 november kl. 17-19. Dubbelvernissage: The Average och Mess of Being. Bubbel och toastsnittar med lagoma korvar samt mellanlagrad ost.
  • 25 november kl. 18-21. Filmvisning: X&Y + eftersnack i samarbete med Folkets bio och Fria ordets hus. Plats: Folkets bio, ordinarie biljettpris 100 kr.
  • 27 november kl. 19. Media Arteskonsert: Marco Fusi på violin och elektronik.
  • 28 november kl. 18. Konst och kultur är svaret på frågan om varför fritid är viktigare än arbete.
    Föreläsning med ryktbara filosofen och konstkritikern Lars-Erik Hjertström Lappalainen. Grovfika.
  • 30 november kl. 17.30. Allmän visning.
  • 12 december kl. 17.30. Allmän visning.
  • 15 december kl. 13-17. Alternativ logik - en eftermiddag i Kanslibyråns irrationella värld. Konstnärsduon John Huntington och Per-Arne Sträng bjuder in till en händelse som gränsar mellan performance, workshop, fikarast och skollektion. Begränsat antal platser. Anmäl dig innan den 12/12 till konsthall@vaxjo.se.
  • 22 & 23 december kl. 12–16. Öppet labb: Måla! Kom in en stund och måla av dig julstressen.
  • 27 december kl. 17.30. Allmän visning.
  • 29 & 30 december kl. 12–16. Öppet labb: Måla! Kom in en stund och måla in det nya året.
  • 10 januari kl. 17.30-20. INSTÄLLD! Vi gästas av Amapola Wiger alias @artwiger, med traditionell teknik som akvarell, skapar Amapola bilder som totalt kastar omkull begrepp som normalitet och pastell.
  • 13 januari kl.14. Presentation och samtal om mode utan kön och försköning med Johanna Eklund
    bakom modeprovokativa EklundEklund & finissageperformance med Buktalar-Michelle
  • Följ våra boktips! Om allt från skönhetens gränser till korvens kulturhistoria.
  • #theaveragevk - Var med och hylla det medelmåttiga och mediokra under #theaveragevk. Info på webb.

*Fritt inträde till alla programpunkter om inget annat anges.

Kontakter

  • Växjö konsthall

    Reception

    0470-414 75

    konsthall@vaxjo.se

    Besöksadress

    Besöksadress

    Västra Esplanaden 10, Växjö

    Postadress

    Postadress

    Växjö stadsbibliotek
    Växjö konsthall

    Västra Esplanaden 7

    35231 Växjö

    Övrigt

    Övrigt

    Ordinarie öppettider

    • Söndag och måndag stängt
    • Tisdag-fredag, klockan 12-18
    • Lördag klockan 12-16

    Fritt inträde

    Avvikande öppettider

Senast uppdaterad: 7 januari 2022