Leila

Fatima Moallim
16 april - 21 maj 2021

Stängt!

På grund av nya regionala restriktioner är Växjö konsthall stängd från och med 7 maj till den 31 maj.

Om utställningen Leila

I utställningen Leila återvänder Fatima Moallim till uppväxtorten Växjö. En serie till synes vardagliga föremål som har fått ny laddning genom konstnärliga manipulationer bildar en egen värld tillsammans med nygjorda teckningar och skolfoton från barndomen. Namnet på utställningen kommer från konstnärens äldsta syster. Fatima Moallim skapar ofta tecknade världar på väggar och fönster.

I Leila fortsätter hon i det tvådimensionella men söker sig också finstämt men resolut ut i rummet. Vi ser ett nytt möte mellan mytiska berättelser som växer längs väggarna och något konkret och bastant. Hyllor, ett litet rum eller en stor glugg, blir minnenas monoliter.

Fatima Moallim är en självlärd bild- och performancekonstnär som delvis är uppvuxen i Växjö och nu verksam i Stockholm. Hon använder sig av teckning, performance och digitala verk för att undersöka erfarenheter av flykt, främlingskap och minnen. I den här utställningen särskilt i relation till tiden i Växjö.

Utställningen visas i Norra rummet på Växjö konsthall och går att se till den 21 maj 2021.

Vecken, minnet, känslan, vidare

Det finns ett grått veckat skikt i våra huvuden. Efter att ett minne tagit sig in i hippocampus och svävat runt där ett tag, glömmer vi det – eller så lagrar vi det i de där vecken. Men det går inte riktigt att vara säker på vilken skreva som minnet hamnar i. Sådant vi kommer ihåg finns på utspridda platser i hjärnbarken. Var de finns är fortfarande en av minnesforskningens stora mysterium. Minnena har närapå 100 miljarder nervceller att välja mellan. Alltså cirka samma antal som stjärnorna i en genomsnittlig galax.

En annan gåta är hur vår hjärna väljer vad vi ska minnas. Men styrkan i våra känslor när en händelse utspelar sig gör att fler synapskopplingar knyter an till minnet av den. Tänker vi sedan på händelsen igen, igen och igen blir minnet både djupare förankrat och mer labilt på samma gång. Det som skett den där gången fäster allt mer men förhandlas också om till något snarlikt annat som blir mer och mer olikt ursprunget. Vi tillför ny information, som beror på när, var och genom vilken sinnesstämning vi minns. *

Någon gång längs historiens irrgångar har vi bestämt att det är fult att minnas med känsla. Längtan tillbaka och sentimentalitet blir det där irrationella som bör undvikas till förmån för det vi uppfattar som objektivt och som egentligen skedde. Men rädslan för dramat i egna och andras berättelser kan också skära bort den väsentliga insikten om, att vi mest av allt består av ett gytter av känslor, komprimerade i en arkitektur av kött och ben. Gyttren möts och skapar nya kopplingar och sentiment. Vi är ärvda berättelser, diffusa minnen, suddiga fotografier, gemensamma föreställningar och egna tolkningar. Vi lever i föreställningsvärlden.

Fatima Moallim för ut det flyktiga och kraftfulla minnesarbetet i det fysiska rummet. Utan att förneka att berättelserna delvis separerat sig från ursprungshändelsen på vägen. Men också utan att glömma att kärnan i det som dröjer sig kvar berättar något om verkligheten så som den är eller har varit.

Inom minnesforskningen kallas det för rekonsolidering. Alltså det där att minnas och ändra en del och minnas den reviderade versionen om och om igen. Kanske är det precis den mekanismen som Moallim har satt sele på. Som hon agerar ut, umgås med och använder för att både söka sig tillbaka, och vidare.

Ragnhild Lekberg, indendent
Växjö konsthall

*Lars Olson, professor vid institutionen för neurovetenskap,

Följ med digitalt

Följ med digitalt på våra sociala medier! Vi guidar dig runt genom digitala visningar, ateljébesök, bilder och berättelser om våra utställningarna.