Bottenbehandling med aluminium

Växjö kommun har genomfört en fastläggning av fosfor i Växjösjöns botten och Södra Bergundasjöns botten.

Arbetet görs för att minska övergödning och algblomning i sjöarna. Metoden går ut på att tillsätta aluminiumklorid som kraftigt och varaktigt minskar läckage av fosfor till vattenmassan från djupbottnarna. Sjöarna har efter denna insats blivit betydligt klarare och är nu populära badsjöar.

Aluminiumklorid är en vanlig kemikalie som används för rening av dricksvatten och avloppsvatten. Vid en bottenbehandling tillsätts aluminiumklorid i själva sjöbotten.

I de flesta insjöar är tillgången på fosfor mycket avgörande för hur stor algblomningen blir. Med höga fosforhalter i vattnet blir det stora algblomningar och risken för omfattande och ohälsosamma blågröna algblomningar ökar markant.

I naturliga sjöar fastläggs betydande mängder fosfor i bottnen. En stor del av fosforn binds då till naturligt förekommande mineraler som järn, aluminium och kalcium. Genom dessa bindningar fungerar de flesta sjöar som naturliga reningsverk mot övergödning.

I Växjösjöarna och på många andra platser med omfattande övergödning har balansen mellan fosfor och fosforbindande ämnen störts. Det finns inte tillräckligt med fosforbindande ämnen i relation till mängden fosfor. Sjöbottnarna läckte därför oerhört stora mängder fosfor, särskilt under sommaren. Under en enda månad kunde mer än 2000 kilo ren fosfor frigöras från botten av Södra Bergundasjön. Som jämförelse är tillförseln utifrån (från luftnedfall, uppströmsliggande sjöar, dagvatten, skogsbäckar med mera) ca 300 kilo per år. Läckaget behövde därför minska drastiskt för att förbättra sjöarnas status.

Innan nystarten på åtgärdsarbetet år 2014 var siktdjupet i Växjösjön och Södra Bergundasjön i medeltal 1,6 respektive 0,9 meter (maj – oktober 2012-2014). Under 2020 har siktdjupet i dessa sjöar i medeltal varit 3,4 respektive 4,5 meter. Det är lätt att man underskattar skillnaden i vattenkvalitet då man mäter siktdjup eftersom grumligheten behöver minska fyrfalt om siktdjupet ska fördubblas.

Grumligheten i Växjösjön under sommaren har minskat med cirka 80 procent och i Södra Bergundasjön är minskningen mer än 90 procent. Fosforflödet från Södra Bergundasjön till Norra Bergundasjön har minskat med crika 700 kg per år, vilket är mer än det samlade utsläppet från reningsverket i Växjö stad.

En omfattande slutdokumentation av resultaten i Växjösjön har färdigställts i november 2020. Rapporten belyser förändringar av fisksamhälle, växter, djurplankton, alger, vattenkemi med mera. Du hittar rapporten längst ner på denna sida.

En liknande och mycket omfattande studie pågår även i Södra Bergundasjön. Den rapporten ska bli färdig i slutet av 2022.

Resultat Växjösjön

Sedan behandlingen kom igång var siktdjupet vid varje måttillfälle 3,2 meter eller mer, vilket innebär ett klart och fint vatten. Särskilt stor skillnad märks under sensommaren och tidig höst, då Växjösjön tidigare aldrig haft större siktdjup än 1,9 meter i september.

År 2018 var siktdjupet i september 5,3 meter se figur. En betydande del av förbättringen i Växjösjön på senare år kan också förklaras av att vi har genomfört ett storskaligt reduktionsfiske, vilket lett till en stor förbättring av vattenkvaliteten under framför allt vår och försommar 2016-2017 redan innan alumiumbehandlingen gjordes. 2018 är dock första året i modern tid med riktigt bra vattenkvalitet även på sensommaren.

Halterna av aluminium har inte varit märkbart förhöjda undantaget juni 2018, men även då var det i nivå med eller lägre än flera obehandlade sjöar och vattendrag i regionen (190 ug/l vatten). Halterna av löst aluminium har varit under detektionsgräns, < 5 ug/l. Förklaring till detta är att aluminium har mycket liten läslighet vid de neutrala pH-värden förekommer i Växjösjön. En omfattande uppföljning vattenkemi, växtplankton, djurplankton, bottenlevande djur, fisk och vattenväxter kommer att publiceras i slutet av 2020.

Kan man äta fisk från sjön när den har behandlats med aluminium?

Ja, själva behandlingen kan inte antas ha effekter på fisken. Men tyvärr avråder Livsmedelsverket från att konsumera insjöfisk ofta, särskilt kvinnor i fertil ålder samt barn. Detta beror främst på att i princip alla sjöar i Sverige har förhöjda halter av kvicksilver i fisk. Höga halter av kvicksilver i maten innebär en risk för försämrad utveckling av hjärnan. Växjösjöarna är i detta sammanhang inget undantag. Kvicksilverhalten i de gäddor som undersökts från Växjösjöarna har varit cirka 0,2-0,5 mg kvicksilver per kilo gädda vilket är i nivå med de flesta sjöar i regionen. Livsmedelsverket har mer noggranna rekommendationer att ge.

Fosfor är ju ett grundämne som håller på att ta slut på många platser i världen. Är det inte bättre att muddra och ta upp fosforn?

Teoretiskt sett är det rätt tänkt, men det är en åtgärd som är mycket dyr med dagens teknik. Det är också i stort sett omöjligt att genomföra utan att samtidigt få upp en massa oönskade ämnen, som till exempel tungmetaller. Samtidigt är det ingen motsättning i att göra en fastläggning av fosfor jämfört med att ta upp fosfor.

Det kan visa sig i framtiden att man vill utvinna fosfor på platser som Växjösjön, och då är det ju en fördel att ämnet inte spridits ut diffust i alla vattenområden ner till havet. Man kan även jämföra med användning av kemikalier i reningsverken. Det är tack vare att vi använder aluminiumklorid och andra kemikalier som vi kan stoppa fosforn vid reningsverken och sedan återföra den till kretsloppet. Växjö kommun återför cirka 40 ton fosfor årligen till jordbruket genom att ta hand om det avloppsvatten som kommer in med fosfor vid Sundets reningsverk. För att lyckas med detta används cirka 80-100 ton aluminium årligen i reningsverket.

Är det inte bättre att rena vattnet innan det når sjön?

Det första man behöver göra för att förbättra en övergödd sjö är att se till att tillförseln av näring, och framför allt fosfor, hamnar på en långsiktigt hållbar nivå. Den nivån har vi nu nått i Växjösjön och Södra Bergundasjön, efter årtionden av arbete med dagvattenrening med mera. Men sjöarna har fortfarande stor primärproduktion eftersom det ligger cirka 20-30 ton lättrörlig fosfor i de översta lagren av mjukbottnarna i Södra Bergundasjön. På sommaren frigörs en del av denna fosfor, för att senare sjunka ner i form av alger på hösten. Detta är ett problem som kommer ett kvarstå under mycket lång tid om vi inte gör något åt det. Dessutom läcker varje år fosfor nedströms och sprids i vattenområden ända ut till havet om inget görs åt problemet. Genom de åtgärder vi har genomfört 2016-2018 i Växjösjön räknar vi med att fosforhalterna i Växjösjön har halverats, vilket även innebär att tillförseln av fosfor till nedströms liggande Södra Bergundasjön har minskat kraftigt.

Aluminium i vatten är väl förenat med stora risker?

Det är det definitivt på många platser, men endast när pH är mycket lågt eller mycket högt. I sjöar med lågt pH, under pH 5-6, är det vanligt att löst aluminium ger skador på fisk. Växjösjön har dock ett mycket gynnsamt neutralt pH och därför är lösligheten för aluminium mycket låg i Växjösjön. Det innebär att vi förväntar oss att även efter aluminiumbehandlingen kommer Växjösjön att vara en av de sjöar med lägst aluminiumhalter i Kronobergs län. Provtagning av bland annat aluminium görs månadsvis i Växjösjön och Södra Bergundasjön på Växjö kommuns uppdrag. I slutet av 2018, bara ett par månader efter genomförd behandling, var aluminiumhalterna i Växjösjön åter bland de lägsta i regionen, och till och med lägre än före behandlingen.

Vad händer med aluminiumet i bottnarna på lång sikt?

Det bildar med tiden allt mer stabila mineraler. Forskningen har nu visat att i de fall man tillsätter 50 g aluminium kan man förvänta sig att binda 5 g fosfor och att denna bindning varar för evigt. Vi har även låtit forskare vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, testa detta på sediment från Växjösjöarna och det har fungerat bra.

Finansieras av LOVA-bidrag

Bottenbehandlingen av Växjösjön och Södra Bergundasjön finansieras med LOVA-bidrag, förmedlade av Havs- och vattenmyndigheten samt Länsstyrelsen i Kronobergs län.

Senast uppdaterad: 28 september 2022